Att vara som folk.

Det händer understundom att jag går på kalas där det förekommer s k kändisar. Det kan vara skådisar, popstjärnor, programledare, författare, politiker och liknande löst folk. Typiskt för de flesta av dessa när de går på privata fester, är att de är precis som alla andra. Helt utan stjärnglans och glada och lättade över att inte behöva hålla en fasad eller göra sig till (eller hålla sig nyktra) - utan bara hederligt svenskt väldigt mycket sig själva.

Men sedan finns det de, oftast halv- eller pseudo-kändisar, som aldrig taggar ner eller kopplar av. Sådana som gör livet bökigt för sig själva och sin omgivning genom att stå på privata kalas och köra svår stajl, fast de inte behöver och ingen bryr sig - och dem tycker jag faktiskt lite synd om.