Man borde skaffa sig en hobby.

Det vore roligt att ha ett specialintresse, något att brinna för. Ok, jag är ganska road av svampplockning, blommor och sjuttiotalsdisco, men att säga att jag brinner är definitivt att gå för långt.

Igår var jag på middag med hästmänniskor. Jag fick anstränga mig för att se intresserad ut när det pratades detaljerat om språngavgifter, stamtavlor, skänkelvikningar och vojlockar. Men samtidigt blev jag avundsjuk.

Jag vill också ha ett allt uppslukande intresse. Att kunna sitta på middagar och prata initierat om jättespecialiserade saker som bara en liten skara begriper sig på. Jag antar att det skapar en väldig samhörighetskänsla. "Vi som gillar hästar mot resten av världen"

Det vore också rätt kul att samla på något, att ha en samlarvurm. Så att man hade ett mål och en mening när man går och dräller på loppmarknader eller rotar i fyndlådor. Fingerborgar, ölkapsyler, inte vet jag...

I väntan på en samlarvurm eller ett brinnande intresse som jag kan dänga i huvudet på folk, kollar jag in en blogg om utomhusbelysning. Här snackar vi specialintresse. Big time.