Inte mitt problem, precis...

Jag läste en artikel om Linda Skugge härom dagen, där hon vittnade om hur svårt databeroende hon var under många år. Hon kollade sina mail flera gånger i timmen och gjorde upp till tio blogginlägg om dagen. Hon var ständigt online och hade alltid datorn med sig. Ett klart och tydligt missbrukarbeteende, helt enkelt.

Till slut var hon tvungen att gå på avprogrammering. Och nu är det mycket bättre.

Sådan är sannerligen inte jag. Jag har aldrig varit speciellt beroende av min dator (utom i jobbet, förstås) och just nu är jag inne i en period när jag, om inte undviker, så i alla fall inte prioriterar datorn alls. Och det märks ju förstås här på bloggen.

Å andra sidan tycker jag mig märka att även flitiga kommenterare ligger lågt, så det kanske helt enkelt var sommaren som kom och knackade på dörren. Och då kommer fågelkvitter och groggar före twitter och bloggar.

Så under sommaren kanske vi inte ses hela tiden som vi brukar, men i alla fall då och då.

Kviddelivitt, som pippin sa.

Inte så illa fast jag sitter på kontor.

Några saker att vara tacksam över en dag som idag, när solen strålar från en klarblå himmel och det är 25 grader varmt:

- Att jag har ett litet hus vid havet som står och väntar på mig.
- Att jag har så många fantastiska vänner.
- Att jag fortfarande blir bjuden på roliga fester, trots att jag nästan aldrig ordnar några själv.
- Att någon uppfann luftkonditioneringen.
- Att jag inte är asfaltsläggare. Eller fritös-tös.

Bland annat. Med mera.

Pavane för en död prins.

Äntligen!!!

Sommaren är här. Äntligen får man börja ta av sig kläderna! Som jag har längtat.... Det här är min bästa tid på året, då jag för första gången får visa mig barbent och med blottade överarmar.

Med sprittande entusiasm drar jag på mig förra årets sommartoppar och upptäcker till min förtjusning att de inte går över huvudet längre. Yippie, jag har gått upp 2 ton sedan sist. Vad roligt!!!

Och vad spännande att äntligen få blotta mina pistagefärgade, håriga ben. Det har jag verkligen sett fram emot. Och den där jeanskjolen sitter verkligen perfekt. Som ett korvskinn. Toppen!

För att inte tala om hur mysigt det ska bli att få släppa ut mitt frissiga, oklippta hår med robust utväxt.

Ja, det är en härlig tid man har framför sig. På alla sätt och vis. Äntligen!

Äntligen sommar.

Back in business....?

Midsommarhelgen kom i par:

Sol & regn
Sommartopp & vinterskor
Sill & snaps
Boule & krocket
Ler & långhalm
Jordgubbar & glass
Basfiol & flöjt
Mandelblom & kattfot (och viol)
Fästingar & mygg
Glim & glam
Sjö & hav

Den enda som inte kom i par var jag själv. Men det gör ingenting. Jag skuttade över mina gärdsgårdar och plockade mina sju blommor och lade under kudden. Så det ska nog ordna sig.

Fast vänta här nu....

Klockan är 9 på midsommaraftons morgon och solen skiner! Det hade jag inte räknat med. Nu är ju hela mitt väsen inställd på kallt och mulet. Vilken kalldusch...

Frågan är om jag orkar ställa om. Se över packningen, stryka en vit topp och gräva fram ett par somriga sandaler. Det här kommer att bli jobbigt.

Fortsättning följer. Glad midsommar igen, alla härliga.

Midsommarnattens köld är hård......

stjärnorna gnistra och glimma.

Jaha, då blir det visst midsommar i skärgårdsdoktor-olle igen. Jag hade hoppats på ljumma vindar, vit blus, sitta ute på terassen hela natten och dilla en massa smörja.

Nu blir det kanske sitta inne och tryna i fleece. Men det blir bra det också. För snapsen är kall och sillen god, oavsett om det regnar eller är sol.

Det blir helt enkelt en bra midsommar med de bästa vännerna och den godaste maten i den vackraste omgivningen. Och dragspel och bas kommer att höras på håll och humlorna kommer att surra runt de blommande lupinerna. Och skratta kommer vi att göra och mysa. Och ska det nattbadas är det bättre om det regnar, för då känns det varmare i vattnet.

Så vädret kan dra åt skogen, jag bryr mig inte. Det blir som det blir. Midsomrar kommer och går och nästa år blir det nog sol.

Glad midsommar, where ever you are.

Zumzumzum

Vad heter den nu igen.

Min hjärna har ett svart hål. Den saknar förmågan att memorera Brännkyrkagatan. Det går helt enkelt inte. Två nära vänner bor på Brännkyrkagatan, men det hjälps inte. Jag kan helt enkelt inte lära mig vad gatan heter.

Brännkyrkagatan, hur svårt kan det vara? Jag försöker och försöker, testar att ha något att hänga upp det runt, tänker på en bränd kyrka. Men jag kommer ändå inte ihåg från gång till gång.

Det är lika pinsamt varje gång jag tvingas fråga (för tusende gången) -Vad heter din gata nu igen? Och får ett lite irriterat svar som signalerar "Hur många gånger ska jag behöva säga detta?"

För att inte tala om när jag ska åka taxi. Jag måste alltid dirigera taxichauffören hela vägen fram, eftersom jag aldrig kommer ihåg vad gatan heter.

Jag vet var gatan ligger och jag hittar givetvis dit. Men jag saknar helt enkelt förmågan att komma ihåg vad den heter.

Brännkyrkagatan, människa!

"Kyrkan brinner, Brännkyrka...."

Slumrande minnen.

Det där med musikminnet är märkligt. Hörde Valerie med Steve Winwood på radio i morse. Även om jag har lyssnat mer på Eric Prydz dansremix de senaste åren, så är originalet fortfarande väldigt, väldigt bra. En kanonlåt, helt enkelt.

Men när jag hörde den idag, så fylldes hela min kropp av en konstig, svårdefinierad känsla av olust. Det kändes helt enkelt oroligt och lite olyckligt.

Låten kom 1982. Vad höll jag på med då? Jag minns inte, kan inte sätta fingret på det, men uppenbarligen lyssnande jag mycket på den här låten under en period när jag inte mådde något vidare bra. Hur kan kroppen komma ihåg det, när jag inte kommer ihåg själv?

Åh, vilken fin...!

Guldkannan Towa, kombinerad potta och vattenkanna. Fy fan, vad bra! Hur har jag kunnat leva utan den?

Obs. Ej ironi.

Yesterdays news 2.

Det var väl minst nån månad sedan du tänkte på Annica Östberg, va? Inte har väl du kommit ihåg att undra hur hon har det där på Hinseberg, nu när hon äntligen har fått komma hem?

Inte jag heller.

Dagens "Ring så spelar vi".

Lisa Syren
- Ja, så har det blivit dags för frågan. Vilket nummer tar du?

Skånsk tant
- Är nummer 13 kvar?

Lisa
- Den finns kvar. Rubiken är "Vyssja 007" och vi söker ett annat ord för luffare, som vi har fått från latinet via franskan.

Tant
- Luffare... Hur löd rubriken igen?

Lisa
- Vyssja 007.

Tant
- Hmmm, det var inte lätt...... Vad kan det va...?

Lisa
- Vad gör man när man vyssjar ett barn?

Tant
- Söver? Pyschar, lullar, lallar...?

Lisa
- Och mer...?

Tant
- ???????

Lisa
- Och vem är 007?

Tant
- 007...?? Uj uj.

Lisa
- Och där plingar klockan och tiden är ute. Nu måste jag be om svaret.

Tant
- Nej, det går inte.

Lisa
- Rätt svar ska vara vagabond. Vyssja = vagga och 007 är ju Bond, James Bond.

Tant
Uj, uj, det var svårt.

Jättesvårt, verkligen..........

Jag har sagt det förr...

och jag säger det igen:

Finnarna vet v e r k l i g e n hur man gör tv.

Dagens goda gärning.

Om man vill skänka lite av sitt överflöd till en stackars avdankad manusförfattare, lägger man ner allt man har för händer och rusar iväg och köper Varuhuset säsong 2 & 3 på dvd. Garanterat mycket tv-historia och axelvaddar för pengarna.

Pang i bygget!

Ett märkligt intermezzo hände idag på lunchen. Jag och U strosar i godan ro bland stånden på Hötorget. Plötsligt, helt utan varning, en jättesmäll som får rutor att skaka och människor att ducka instinktivt. En riktigt fet explosion, helt enkelt.

Vad i herrans namn var det? U och jag glor på varandra, medan ekot av smällen fortfarande ringer i våra öron. Bredvid oss står tre personer, en man och två kvinnor, som inte reagerar nämnvärt. De bara skrattar åt mig och U som står där och hukar.
- No problem, tire explosion, säger mannnen och ler.
- Tire explosion? säger jag.
- Very common in our home country, säger en av kvinnorna och ler ännu bredare.
- What country is that, frågar jag.
- Pakistan, svarade mannen.

Däckexplosion? Ursäkta mig, men är det det enda som smäller i Pakistan? Var det inte i tisdags som självmordbombare sprängde ett hotell i Peshawar i luften med hjälp av 550 kg sprängmedel? 16 döda och över 50 skadade.

Några dagar tidigare en sprängd moské i Swatdalen, 40 människor döda?

Osv, osv.

Och här stod tre skrattande pakistanska medborgare på Hötorget i Stockholm och snackade om däckexplosioner. Very common in Pakistan.

Drev dom med mig?

Skrattmåsar?

Yesterdays news.

När tänkte ni på "greven" och skotten i Gamla stan senast? Det var några veckor sedan, va? Tänkte väl det. Nu är vi fullt upptagna med flygolyckor, EU-val, Bruce Springsteen, Tennis-Robin, VM-kval och dåligt väder. Det är inte klokt vad fort vi glömmer.

För en månad sedan var skotten i Gamla stan det enda vi snackade om. Jösses, vad det diskuterades och spekulerades om gula mopeder, torpeder, motiv och medieprofiler. Nu undrar vi inte längre om dörrvakten är kvar på häktet eller om greven fortfarande ligger på sjukhus eller hur det går med den misstänkta exfrun. Vi har glömt bort det, vi har gått vidare. Fast det hände alldeles nyss.

Jag blir lika häpen varje gång jag inser hur fort jag stuvar undan gårdagens nyheter bara för att medierna slutar rapportera en stund.

Dom bestämmer, jag hänger på. Så enkelt är det.

Höj ribban, Corazza.

Snälla rara Anna Maria, jag förstår om du vill ta till publikfriande åtgärder för att förfolkliga dig och föra ut ditt budskap, men vad hände här...?

Du med dina kontakter inom det svenska etablissemanget, kunde i princip valt vilken artist och producent som helst att framföra ditt budskap. Istället låter du en niondeklass göra en video på Roliga timmen .... och som artist väljer du Eddie Oliva....! Eddie Oliva?

Jag säger nej, söta Anna Maria. Bättre upp, Anna Maria, det här var verkligen inte bra. Jag säger buuuh, Anna Maria. Här tappade du mig.

Heja Corazza.

Jag är lite fascinerad av Anna Maria. Håller hon på att bli Sveriges svar på Hillary Clinton?

En skärpt kvinna som har stått lojalt vid sidan av sin maktkille och plötsligt kliver fram och tar över hela ruljangsen?

Calle ligger lite lågt i valrörelsen, men hustrun jobbar på fint. Här har hon i alla fall tagit ett stadigt tag i såväl flaggspelet som rundborsten. För som Sussi så klokt skrev i sin kommentar igår, "en sån här frisyr kräver en rejäl rundborste och en frisör som tar spjärn med foten i Corazzas bröstkorg..."

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

I valet och kvalet.

På söndag är det EU-val och jag har ingen aning om vad jag ska rösta på. För rösta ska jag väl, tror jag...? Eller...? Jo, det är klart jag ska rösta!

Jag tittar på valaffischerna på stan och försöker att utläsa något där. Det är ett väldigt fokus på personval i år. Man ska kryssa i och skicka sin favvokandidat till Bryssel och jag har som sagt ingen aning...

Men vad jag vet och förstår är att det måste ligga mycket strategi och tankearbete innan man bestämmer sig för vilket foto man väljer när man ska bli uppblåst på valaffisch och bli personröstad på.

Och då noterar jag speciellt Moderaternas valaffischer och försöker förstå hur de tänker. Deras representanter, som de vill att jag ska skicka till Bryssel, ser antingen ut som överklassmobbare i Jan Guillous Ondskan, välkammad Hitler-jugend eller Tin-Tin. Och så toppas denna streber- och töntsörja med en upptuperad Anna Maria Corazza-Bildt, vars frisyr får Elisabeth Höglund att framtona som nysnaggad.

Hoppsan hejsan...

Man ska inte göra ytliga bedömningar, men vad fan ska jag göra? Jag har inte tid/lust att sätta mig in i detaljerna och alla tjoar om personval. Så jag tittar på affischerna på stan och de talar till mig. Och något säger mig att det inte blir Hitlerjugend, Wiener Sänger knaben och djursholmsstropparna som får min röst den här gången. Ej heller den hårfagra Corazza-Bildt, som på valaffischen säger "basta" till matfusket och dålig miljöpolitik, allt medan hon fortsätter att importera överdrivet overprized parmesanost, som troligen fraktas hit med flyg och igensotade gamla italienska långtradare.

Däremot är det svårt att låta bli att bli lite förtjust i Marit Paulsen. Ett sådant rackarns dugligt fruntimmer hon verkar vara. Åtminstone på bild.

Och hennes devis "En svensk tant tiger inte i Bryssel" går inte av för hackor.

Inget nytt under solen.

Kom just hem från landet och insåg att jag inte tittat mig i en spegel på tre dagar. Men ingen ko på isen, jag var mig lik.