I natt vid etttiden promenerade jag hem från en rolig fest. När jag rundade hörnan Kungsholmsgatan-Scheelegatan kände jag att det luktade brandrök. Jättetydligt. Absolut brandrök. Jag gick där och tittade och luktade, men allt verkade lugnt. Och så nånstans i jämnhöjd med Rådhuset, i den ljumma natten började jag inbilla mig att det var mitt hus som brann, att jag hade glömt strykjärnet på eller nåt. Så jag skyndade mig hem och där var tack och lov allt i sin ordning. Och jag somnade lugnt och vaknade i morse till nyheten av att en storbrand brutit ut i Rådhuset en timme efter att jag passerat.
Nu går jag här och nojar över att jag inte ringde brandkåren. Hade de fått larmet en timme tidigare, kanske det inte hade blivit nån storbrand. En timme måste ju vara en eon av tid i brandsammanhang.
Fast vad skulle jag ha sagt?
- Hej, jag går här i natten på Kungsholmen och jag tycker att det luktar rök. Nånstans ifrån. Fast jag ser inget. Men ingen rök utan eld, har jag hört. Har ni lust att titta förbi?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du borde ha ringt brandkåren.
Om inte annat för att de är så himla snygga. Brandmän.
Du kanske hade hittat din brandman igår. Och så kunde ni gifta er i huset där det brann när han släckt elden.
Å vad fint det skulle varit.
Pax för att vara tärna.
Rosé-puss
Skicka en kommentar