söndag 31 oktober 2010

Tufft uppvaknande.

I morse vaknade jag inte bara till normaltid, utan också till P1 där man intervjuade en man vid namn Aron Lindqvist. I dagarna doktorerar han vid Uppsala universitet med avhandlingen "Handskador orsakade av vedklyvar".

Han kunde berätta att han i egenskap av handkirurg undersökt 131 fall av handskador orsakade av vedklyvar. Ibland var det hydralklyvar (?) och ibland var det skruvklyvar (?). 29% av dem var hemmabyggen (??).

Medan jag långsamt jobbade mig upp till medvetande, redogjorde Aron med smärtsam detaljrikedom för skadornas art, beroende på om de orsakats av en hydral- eller en skruvklyv. Det var amputationer och krossskador, fingrar som sågats, slitits och hackats av, händer som klyvits på mitten och ännu flera groteska detaljer. Det var obeskrivligt läbbigt.

Med vitnande knogar höll jag mig krampartat fast i täcket, samtidigt som jag försökte förstå det jag hörde.

Handskador orsakade av vedklyvar?

Jag förstår inte varför någon bestämmer sig för att doktorera på detta minst sagt snäva ämne, men en sak vet jag; Jag är mycket glad om jag slipper möta denne någon i en gränd en mörk natt. Jag litar inte på Aron Lindqvist.



Aron provar på sig själv: -"Man för ner handen här..."

torsdag 28 oktober 2010

Hur är det möjligt!

Alldeles nyss talade jag i telefon med en nära kompis. Han visste inte vem Christina Aguilera var.

Jag vet inte, men sånt provocerar mig. Sånt gör mig nästan förbannad. Man har väl ändå vissa skyldigheter som samhällsmedborgare?

Hear no evil, speak no evil, see no evil Pictures, Images and Photos

onsdag 27 oktober 2010

Fylleresa.

Idag på bussen på väg hem från jobbet sätter sig en jätteberusad kille bredvid mig.
- "Fan, vad full jag är", säger han till mig.
- "Det får du gärna vara, bara du inte snackar med mig om det", svarar jag.
- "Fan, vad sur du va´rå", säger fyllot.
- "Jag är inte sur, jag har bara inte lust att snacka med dig."
- "Ok, jag hajar. Är det ok att jag sitter här?"
- "Det är helt ok, bara du håller truten", svarar jag kort och glor stint ut genom bussfönstret

Jag märker på den fulla killens kroppsspråk att han har enorma problem att hålla tyst. Han är nämligen i det där stadiet av fylla då man bara måste prata med den som sitter närmast.

Så till slut brister han förstås.
- "Är det ok om jag bara sitter här och inte pratar", frågar han.
- "Ja, har jag ju sagt", säger jag, "men du kan ju inte låta bli att babbla",

Han är tyst oväntat länge, sedan säger han
- "Jag har inte sagt nåt".

Och sedan vill han skaka hand. För han är i det där stadiet av fylla när man bara måste skaka hand med den som sitter närmast.

-"Här har du kardan"

måndag 25 oktober 2010

Fransysk.

Igår kom det fram en tjej till mig på stan och frågade om jag ville vara med i en reklamfilm för Ikea.
- Jag söker människor med internationellt utseende och du ser lite fransk ut. Är du fransk? frågade tjejen.

Merci beaucoup, je suis flatté, men jag ser verkligen inte fransk ut, inte nånstans. Förmodligen letade hon efter en trind medelålders svenska som såg ut ungefär som jag, men det kan man ju inte säga. Man kan ju inte gärna gå fram till en vilt främmande människa på gatan och säga
-"Nejmen vad roligt, du ser lite tjock ut, har du lust att vara med i en reklamfilm".

Istället sa hon "Du ser lite fransk ut."

Smart brud. Jag gick nästan på det.


Moi...?

söndag 24 oktober 2010

Den välbekanta kungsholmsprofilen.

Jag läser alltid tidningen "Vårt Kungsholmen" med stor behållning. I en artikel i helgens nummer får de två modeskapande bröderna Damon och David Pirzadeh frågan hur kungsholmsborna klär sig.

Svaret kommer utan minsta tvekan:
- Mycket figursytt, tighta jeans, trenchcoats och nerrullade mössor.

Bra, då vet vi det.

Vi på Kungsholmen

fredag 22 oktober 2010

Svara mig!!

Jag säger bara bulgur. Varför finns det?

Eh?

tisdag 19 oktober 2010

Ur led är (års)tiden.

De hotar med blötsnö och trafikkaos i veckan. Det är dubbdäck på. Och på annonssidorna i morgonblaskan kränger man julkonserter och julbord. Årets Blossa-glögg kom redan i september och alla Nobel-pristagarna är klara. Vi står med andra ord inför vintersäsongen.

Men i mitt pörte i skärgården är det sommar. På baksidan av huset envisas luktärten med att blomma som om ingenting har hänt och i ett dike står några felprogrammerade lupiner. I kylen ligger det haloumi och rosévin och utemöblerna står fortfarande ute. Och i hagarna går det får som borde ha varit slaktade för länge sedan.

I vanlig ordning har det varit omöjligt att hänga med i svängarna. Jag är väl så illa tvungen att börja småstänga till helgen, om jag kan ta mig dit i snögloppet. Men det tar emot. Det gör det verkligen.

Hoppsan din lupinfilur, nu har du väl kommit lite fel...?

lördag 16 oktober 2010

Mission impossible.

Att köpa bil. En begagnad sådan. En fullkomligt omöjligt uppgift.

Ju fler människor jag rådfrågar, desto fler svar får jag. Och alla tycker olika:

- Du är en jävla idiot om du köper franskt. Citroen, Peugeot och Renault ska du sky som pesten.
- Men det är ju ändå tre jätteetablerade bilmärken som har överlevt hur många år som helst
, försöker jag.
- De gör sönder hela tiden och så klarar de inte vinterklimat och regn.
- Men det regnar väl i Frankrike också? Jag har absolut för mig att jag har varit där när det har regnat. För att inte tala om de bistra vintrar jag upplevt i Alperna. Går det inte att använda de franska bilarna där, menar du?
- Håll inte på och säg emot, jag vet jag vad snackar om.


Nästa man:
- Det finns egentligen bara en grundregel; håll dig till de tyska bilarna. Först Audi, sen VW, sen i nödfall BMW och Merca. Nej förresten, inte BMW; det är det bara idioter som kör!

En tredje åsiktsmaskin:
- Ingen årsmodell före 2000. Och inte över 10.000 mil. Då är den slut.

Nästa man till rakning:
- Jag säger bara Volvo! Allt annat kan slänga sig i väggen. Om en vanlig bil är slut vid 12-15.000 mil, kan du lägga på 10.000 mil till på Volvo. De går för evigt.

Nästa:
- Du kan fullständigt skita i hur många mil den har gått. Det är antal ägare som gäller - och att kamremmen är bytt.

Och nästa:
- Sydkoreanerna ska du passa dig för. Det är rena rama Dinkie Toysen.

Nästa efter det:
- Sydkoreanerna har oförtjänt dåligt rykte. Det är mycket bil för pengarna.

Och en annan:
- Jag kör bara japanskt. Framför allt Honda och Toyota. Du bara MÅSTE köpa japanskt. Driftsäkert och pålitligt.

Så här håller det alltså på, dagarna i ända. Jag försöker köpa bil, men jag börjar allvarligt tro att det aldrig kommer att bli av.

Snälla människor, ni måste förstå att jag är våg! Jag kan inte bestämma sånt här själv, men jag är inte heller hjälpt av alla dessa motstridiga åsikter. Inte ett enda dugg.

Jag tar bussen istället,det blir enklast.

För guds skull, köp ingen brödbil. De möglar direkt!

fredag 15 oktober 2010

Chilensk totaldominans.

Det som för några veckor sedan var en nyhet jag ville sparka nytt liv i, blev plötsligt en världsangelägenhet dygnet runt. Borrandet gick snabbare än man trott och plötsligt var grabbarna på väg upp mot ljuset.

Vilken sällan skådad mediagalopp som utbröt. Här uppmanade CNN mig att sitta uppe hela natten och titta och senare på dagen bestämde svt.se att jag inte skulle jobba alls, utan sitta vid min dator och se den ena gruvarbetaren efter den andra kliva fram ur stålcigarren och rakt ut i livet igen. Och jag löd blint.

Vilken fantastisk räddningsoperation det blev. Och det var något absolut hypnotiskt med tv-sändningen. Det gick inte att sluta titta. Chiles president och gruvministern var med hela dygnet och skrattade och kramades och kramades och skrattade. En propagandastunt av sällan skådat slag. Chile, Chile, Chile!

Och säga vad man vill om chilenare, men kramas kan de. Jädrar vilket kramkalas som utbröt. Oavbrutet i 26 timmar. Hoppas Bibi Langer satt uppe och tittade. Detta måste ha varit hennes våta dröm.

Kvama vavandva...

måndag 11 oktober 2010

Paris del 1

Jaha, så har man varit en sväng i Paris.

Underbara, fantastiska Paris. Jag har varit där förut, men vid de tillfällena vet jag inte riktigt vad jag sysslat med, för nu kändes det nästan som om jag var där för första gången. Jag är alldeles tagen av stan. Byggnaderna, boulevarderna, torgen, parkerna, människorna. För att inte tala om Eiffeltornet... Eiffeltornet, herregud vilken makalös skapelse det är. Paris är så vackert!!

Och romantiskt! Solen strålade från en klarblå himmel och längs Seines kajer tvinnades händer och vänslades det i brittsommarvärmen. Och på broarna stod de japanska brudparen på rad för att ta bröllopsfoto med Eiffeltornet i bakgrunden. T o m flygplatspersonalen ute på Charles de Gaulle hånglade med varandra. Jag svär!

Men jag hånglade minsann inte, utan promenerade, spenderade, kultiverade och dinerade med mina väninnor. Och på en bistro skulle jag vara lite märkvärdig och beställa nåt riktigt genuint.
- "Vad är andouilette, frågade jag vännerna medan jag läser menyn.
- "Nån sorts lokal korv", blev svaret.
Mums, tänkte jag, och bestämde mig för att prova.

Och in kommer en knotig avlång sak, som ser mer ut som ett gammalt cykelhandtag än något annat. Eller för all del som en penis, om man är på det humöret. När jag stack kniven i detta cykelhandtag/penis slog en lukt av gammal gödselstack upp i mina känsliga näsborrar och fram tittade något som inte kunde tolkas som annat än inälvor, tjocktarmar och koögon.

Vilket visade sig vara exakt vad det var. Andouillette är helt enkelt en korv gjord på inälvor och slaktrester. Den var visst förbjuden under några år eftersom den ansågs kunna sprida galna ko-sjukan... Gulp, det finns gränser även för mig.

Men brödet var gott och vinet också. Och dagen därpå åt jag en fantastisk choucroute med fläsklägg på La Coupole. Så jag har gått vidare och lämnat andouillette-debaclet bakom mig.

Och Paris är så vackert, så vackert, sa jag det?

Smaskens - om man råkar vara kondor.

lördag 2 oktober 2010

Dröm och verklighet.

Saker jag borde göra denna lördag:

Desinficera mitt hem.
Putsa fönster.
Stryka.
Slänga flaskor.
Slänga tidningar.
Byta bil.
Åka till landet och titta till det.
Plocka svamp.

Saker jag kommer att göra denna lördag:

Köpa knästrumpor.