Jaha, så har man varit en sväng i Paris.
Underbara, fantastiska Paris. Jag har varit där förut, men vid de tillfällena vet jag inte riktigt vad jag sysslat med, för nu kändes det nästan som om jag var där för första gången. Jag är alldeles tagen av stan. Byggnaderna, boulevarderna, torgen, parkerna, människorna. För att inte tala om Eiffeltornet... Eiffeltornet, herregud vilken makalös skapelse det är. Paris är så vackert!!
Och romantiskt! Solen strålade från en klarblå himmel och längs Seines kajer tvinnades händer och vänslades det i brittsommarvärmen. Och på broarna stod de japanska brudparen på rad för att ta bröllopsfoto med Eiffeltornet i bakgrunden. T o m flygplatspersonalen ute på Charles de Gaulle hånglade med varandra. Jag svär!
Men jag hånglade minsann inte, utan promenerade, spenderade, kultiverade och dinerade med mina väninnor. Och på en bistro skulle jag vara lite märkvärdig och beställa nåt riktigt genuint.
- "Vad är andouilette, frågade jag vännerna medan jag läser menyn.
- "Nån sorts lokal korv", blev svaret.
Mums, tänkte jag, och bestämde mig för att prova.
Och in kommer en knotig avlång sak, som ser mer ut som ett gammalt cykelhandtag än något annat. Eller för all del som en penis, om man är på det humöret. När jag stack kniven i detta cykelhandtag/penis slog en lukt av gammal gödselstack upp i mina känsliga näsborrar och fram tittade något som inte kunde tolkas som annat än inälvor, tjocktarmar och koögon.
Vilket visade sig vara exakt vad det var. Andouillette är helt enkelt en korv gjord på inälvor och slaktrester. Den var visst förbjuden under några år eftersom den ansågs kunna sprida galna ko-sjukan... Gulp, det finns gränser även för mig.
Underbara, fantastiska Paris. Jag har varit där förut, men vid de tillfällena vet jag inte riktigt vad jag sysslat med, för nu kändes det nästan som om jag var där för första gången. Jag är alldeles tagen av stan. Byggnaderna, boulevarderna, torgen, parkerna, människorna. För att inte tala om Eiffeltornet... Eiffeltornet, herregud vilken makalös skapelse det är. Paris är så vackert!!
Och romantiskt! Solen strålade från en klarblå himmel och längs Seines kajer tvinnades händer och vänslades det i brittsommarvärmen. Och på broarna stod de japanska brudparen på rad för att ta bröllopsfoto med Eiffeltornet i bakgrunden. T o m flygplatspersonalen ute på Charles de Gaulle hånglade med varandra. Jag svär!
Men jag hånglade minsann inte, utan promenerade, spenderade, kultiverade och dinerade med mina väninnor. Och på en bistro skulle jag vara lite märkvärdig och beställa nåt riktigt genuint.
- "Vad är andouilette, frågade jag vännerna medan jag läser menyn.
- "Nån sorts lokal korv", blev svaret.
Mums, tänkte jag, och bestämde mig för att prova.
Och in kommer en knotig avlång sak, som ser mer ut som ett gammalt cykelhandtag än något annat. Eller för all del som en penis, om man är på det humöret. När jag stack kniven i detta cykelhandtag/penis slog en lukt av gammal gödselstack upp i mina känsliga näsborrar och fram tittade något som inte kunde tolkas som annat än inälvor, tjocktarmar och koögon.
Vilket visade sig vara exakt vad det var. Andouillette är helt enkelt en korv gjord på inälvor och slaktrester. Den var visst förbjuden under några år eftersom den ansågs kunna sprida galna ko-sjukan... Gulp, det finns gränser även för mig.
Men brödet var gott och vinet också. Och dagen därpå åt jag en fantastisk choucroute med fläsklägg på La Coupole. Så jag har gått vidare och lämnat andouillette-debaclet bakom mig.
Och Paris är så vackert, så vackert, sa jag det?
Smaskens - om man råkar vara kondor.
3 kommentarer:
Varje dag lär man sig något nytt :-) Koögon, ska undvika det vid en eventuell frankrikeresa.
Ahh, välkommen hem till knall-kyla!!
Paris minsann....fy fanken vad fint!
Sussi
Vill inte ens vara kondor(m), Steenen
Skicka en kommentar