Tack för omtanken.

Igår lade jag ut statusraden "Kåt, glad och tacksam" på Facebook. Det var inte så allvarligt menat och inte var det speciellt sant heller. Det var inte ens min egen idé. Det var min arbetskamrat Patrik som föreslog denna kärnfulla slogan. - "Ja, varför inte, alltid glädjer det någon" sa jag.

Och maken till reaktioner har jag väl aldrig skådat! Det var en glädje och lättnad i kommentatorsfältet, som tyder på att mina vänner är mer bekymrade över mitt kärleksliv (eller bristen på dito, snarare) än vad jag förstått. Det var "Grattis hälsar vi här i Spånga", "Äntligen, som vi har väntat", "Det var väl på tiden", "Right on babe" och liknande glada utrop.

Inte visste jag att det var så många som brydde sig. Jag känner mig rörd. Djupt rörd. Glad. Och tacksam. Men tyvärr inte så himla kåt. Idag heller.