Första dagen på jobbet efter sex veckors ledighet. Jag skriver ledighet, eftersom jag frilansar och således inte har betald semester utan i praktiken har varit arbetslös utan lön i sex veckor.
Men jag låtsas att jag har haft semester, det känns bättre.
Hur som helst, det dagliga livet på landet är slut för den här säsongen. Det kommer givetvis att bli mycket trevligt och mysigt helghäng därute i pörtet ett tag till, sommaren är inte slut. Men den långa sommarledigheten är det. Och det är inte förhandlingsbart.
I natt låg jag i min säng i stan och försökte komma till ro. Att ligga i sängen i stan är en annan känsla än att ligga i sängen på landet, helt klart. Egentligen är sängen i stan mycket bekvämare, men nu har jag ju liksom vant mig vid sängen på landet. Och ljuden utanför mitt sovrumsfönster där.
Ljuden utanför sovrummet i stan är annorlunda. Det är ett annat susande i luften på nedre Kungsholmen än i skärgården. Inget omedelbart störande, för jag bor i en lugn del av stan, men annorlunda. Det är skällande hundar i parken, skratten från ett gäng som drar förbi på gatan efter en trevlig kväll på Mälarpaviljongen.
Vindens sus i lindarna. 52:ans buss som passerar varje kvart. En ambulans i fjärran. En motorcykel som drar förbi på Norrmälar Strand. Kungsholms kyrka som slår halv och hel.
Alla är trevliga ljud, men som sagt, ljud som jag inte är så van vid och som känns lite främmande.
Stadens ljud. Som snart är mina igen.
Men jag låtsas att jag har haft semester, det känns bättre.
Hur som helst, det dagliga livet på landet är slut för den här säsongen. Det kommer givetvis att bli mycket trevligt och mysigt helghäng därute i pörtet ett tag till, sommaren är inte slut. Men den långa sommarledigheten är det. Och det är inte förhandlingsbart.
I natt låg jag i min säng i stan och försökte komma till ro. Att ligga i sängen i stan är en annan känsla än att ligga i sängen på landet, helt klart. Egentligen är sängen i stan mycket bekvämare, men nu har jag ju liksom vant mig vid sängen på landet. Och ljuden utanför mitt sovrumsfönster där.
Ljuden utanför sovrummet i stan är annorlunda. Det är ett annat susande i luften på nedre Kungsholmen än i skärgården. Inget omedelbart störande, för jag bor i en lugn del av stan, men annorlunda. Det är skällande hundar i parken, skratten från ett gäng som drar förbi på gatan efter en trevlig kväll på Mälarpaviljongen.
Vindens sus i lindarna. 52:ans buss som passerar varje kvart. En ambulans i fjärran. En motorcykel som drar förbi på Norrmälar Strand. Kungsholms kyrka som slår halv och hel.
Alla är trevliga ljud, men som sagt, ljud som jag inte är så van vid och som känns lite främmande.
Stadens ljud. Som snart är mina igen.
Tut tut, pling plong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar