Var på mycket trevlig middag hos mina kompisar R och J härom dan. De råkar bo på Beckholmen - bara så där! Ni vet den lilla ön som ligger precis bakom Gröna Lund, den med giraffkranarna. Där bor de i ett underbart gammalt hus, i ett ombonat och trivsamt hem. Bara så där!
Vi åt middag i matsalen, där man genom ena fönstret har en panoramavy över Kastellholmen, Strömmen, Slussen och hela Stadsgårdskajen. Genom ett annat fönster ser man Fritt fall och berg- och dalbanan på Gröna Lund. Och alla båtarna som ligger utmed kajkanten.
Man kunde ha värre utsikt.
Ett alldeles fantastiskt boende, med andra ord. "Ja, här kör man in i en helt egen liten värld", som taxichauffören uttryckte saken när han släppte av mig strax efter bron.
Under middagen pratade vi bl a om blommor och odling. Jag frågade om de hade trädgårdsland.
- Är du galen", sa R, "hela ön är full med kvicksilver. Här går inte att odla nåt".
Och så berättade han att Beckholmen är full av giftiga tungmetaller och att hela översta jordlagret måste bytas ut. De håller visst på med det just nu.
Ända sedan 1600-talet, i nästan 400 år, har det legat industier och båtvarv här och holmen är späckad av miljögifter. Man har försökt uppskatta hur mycket skit det finns i marken och hur otroligt det än låter så har man kommit fram till att det troligen rör sig om 435 ton bly, 4,5 ton arsenik och 2,4 ton kvicksilver.
Och sedan länge har de som arbetar och bor på Beckholmen avråtts från att odla grönsaker, äta bär och att vara försiktiga med damm som virvlar upp från marken.
Så där sitter alltså R & J i sitt vackra hus på en alldeles egen ö på Djurgården i Stockholm och törs inte äta hallonen som växer på tomten eller kratta grusgången av rädsla för att bli förgiftade.
Ett mini-Tjernobyl mitt i stan. Nästa gång jag besöker Beckholmen kommer jag att röra mig mycket långtsamt för att inte röra upp damm och bara prata på utandning.
Vi åt middag i matsalen, där man genom ena fönstret har en panoramavy över Kastellholmen, Strömmen, Slussen och hela Stadsgårdskajen. Genom ett annat fönster ser man Fritt fall och berg- och dalbanan på Gröna Lund. Och alla båtarna som ligger utmed kajkanten.
Man kunde ha värre utsikt.
Ett alldeles fantastiskt boende, med andra ord. "Ja, här kör man in i en helt egen liten värld", som taxichauffören uttryckte saken när han släppte av mig strax efter bron.
Under middagen pratade vi bl a om blommor och odling. Jag frågade om de hade trädgårdsland.
- Är du galen", sa R, "hela ön är full med kvicksilver. Här går inte att odla nåt".
Och så berättade han att Beckholmen är full av giftiga tungmetaller och att hela översta jordlagret måste bytas ut. De håller visst på med det just nu.
Ända sedan 1600-talet, i nästan 400 år, har det legat industier och båtvarv här och holmen är späckad av miljögifter. Man har försökt uppskatta hur mycket skit det finns i marken och hur otroligt det än låter så har man kommit fram till att det troligen rör sig om 435 ton bly, 4,5 ton arsenik och 2,4 ton kvicksilver.
Och sedan länge har de som arbetar och bor på Beckholmen avråtts från att odla grönsaker, äta bär och att vara försiktiga med damm som virvlar upp från marken.
Så där sitter alltså R & J i sitt vackra hus på en alldeles egen ö på Djurgården i Stockholm och törs inte äta hallonen som växer på tomten eller kratta grusgången av rädsla för att bli förgiftade.
Ett mini-Tjernobyl mitt i stan. Nästa gång jag besöker Beckholmen kommer jag att röra mig mycket långtsamt för att inte röra upp damm och bara prata på utandning.
Skitigt redan då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar