tisdag 24 augusti 2010

Nej, vet nån vad....!

Fr o m idag får SVT2 ny kanalvinjett. Nu ryker den tatuerade mannen på sin tvättpall och bergsklättraren med sitt stadiga grepp om klippavsatsen. Den byts ut därför att det tydligen har kommit in mycket klagomål. Många tittare, framför allt äldre personer, har blivit upprörda över vinjetten.

Jag upprepar; "Äldre personer"...



Det är här jag blir lite nyfiken. Exakt vid vilken ålder kommer det att börja kännas jobbigt att se tatueringar och personer som klättrar på klippor? Kommer jag att märka när den tiden kommer? Kommer jag att vakna en morgon och fnysa indignerat över en naken tatuerad överkropp på tv?

Och är i så fall nästa steg att gå i taket över att folk cyklar på trottoaren? Eller att barn tar plats på bussen? Eller att det är ett jävla dunkadunka på radion?

Varför blir "äldre" oftare mer upprörda än "yngre"? Och exakt vad är det de blir upprörda över?

När blir man egentligen en "äldre person"? Sjuttioårsåldern, kanske...

Den som idag är i sjuttioårsåldern är född nånstans i slutet på trettiotalet-början på fyrtiotalet. Det innebär att man var i fullt sväng och i trettioårsåldern på det glada sextiotalet. Man var i fyrtioårsåldern under det totalfria sjuttiotalet. Man borde med andra ord ha sett det mesta som går att bli upprörd över. Knarkerier, krig och orättvisor, knullerier och fri sex. Ungdomsrevolution. Fan och hans moster.

Det fanns sannerligen mycket att bli upprörd över på sextio- och sjuttiotalen, det ska gudarna veta. Men de som var i trettio- och fyrtioårsåldern på den tiden levde väl troligen mitt i den verkligheten och tog den för given. Och borde därför i rimlighetens namn tagit med sig den toleransen in i framtiden.

Men nej, så verkar det inte. Jag kan bara tolka det som att den här upprördheten är något som kommer med åren. Man sänker helt enkelt toleransribban. Det som var okej tidigare är inte okej idag.

-"Jag tänker sannerligen inte betala tv-licens om jag ska behöva stå ut med halvnakna människor som klättrar på bergsväggar på bästa sändningtid. Skränig dunkadunkamusik är det också..." säger "de äldre" som utan att tveka gick och såg Vilgot Sjömans "Jag är nyfiken Gul" i slutet på sextiotalet.

-"Och cyklar på trottoarna gör de också...."

Herregud, tänk om jag blir sån...?

Nej, vet nån vad...


9 kommentarer:

Kerstin sa...

Jag tror att vi kommer att bli upprörda över helt andra saker när vi blir gamla. Redan nu förfasas jag lite över alla nedhasade byxor över kalsongerna. Det måste ju bli jättekallt! :)

Och sen tror jag att väldigt många 70-åringar inte alls levde i sus och dus på 60- och 70-talet. De hade fullt upp med att jobba och ta hand om sina ungar och gick aldrig på krogen och reste inte ut i världen.

Ank sa...

Kerstin, du måste ha läst fel. Jag säger inte ett ord om att leva i sus och dus, krogbesök och resor jorden runt.

Precis som du tror jag att de slet på med sin vardag precis som vi gör idag. Men förhoppningsvis läste de tidningar, tittade på film och tv och kände sig som en aktiv del av den samtid de levde i.

Och vad gäller hängarslen så håller jag givetvis med dig. Det är bara en tidsfråga tills jag kommer att dra brallorna av nån av dessa nedhasade ynglingar - bara för att jag kan. Det borde lära dem att veta hut!

Anonym sa...

...men jag blir upprörd över allt och har nog alltid blivit det OM det inte plötsligt är en charmig person - då är plötsligt precis vadsomhelst förlåtet och tvärtom, bara roligt!
Allt är ju hårfint..det beror på var, när, vem och hur..och på en bra dag seglar allt helvete bara förbi mig som intet medan en helt annan dag......vi går inte ens in på det...då får inte folk tugga ett halvt Toy utan att jag börjar ge hatblickar..
Jag är en dålig människa.
S

Anonym sa...

Hahaha, ELLER HUR!!? Jag har verkligen också precis tänkt på det! Just 70-talet borde gjort dem mer toleranta än någon annan generation?

Men det kanske liksom bara smyger sig på det där kärringbeteendet? En dag kanske även vi knuffar oss fram i busskön och gastar på trottoarcyklisterna utan att reflektera!

Puss från falken som än så länge bara retar sig på (och också går in och säger till!) när folk stavar fel på skyltar eller de som jobbar i serviceyrken inte vet vad service är.

Chrillo sa...

Om det är cykling på trottoaren som avgör huruvida man är gnäll-kärring eller inte så är jag det till 100%
Fy för dem som cyklar på trottoaren (och för att inte taaaaala om de som har mössa på sig inomhus. Vet hut!)

(Fru Falk! Det var år sedan jag träffade dig. )

Anonym sa...

chrillo, jaaa, hundra år sen! Jag tycker ank ska bjuda in sina läsare till ett trevligt party! Ank? Ja?
C, bara du inte blir arg om jag säger att det händer att jag tar en sväng med girran på trottoar´n och mössan, ja...är det en bad hairday så är det. Förlåt.

Chrillo sa...

Ajajaja...fru Falk.
Då kommer jag med mitt paraply och hötter åt dig.

Kajsa sa...

Fråga gärna innan du sätter in en bild på mig nästa gång.

Ank sa...

Hahaha Kajsa