torsdag 19 augusti 2010

Moment 22 i kändisträsket.

I mitt tarvliga värv i populärkulturens utmarker tvingas jag regelbundet ha kontakt med s k "känt folk". Det är inte det lättaste, ska jag säga.

Att få kontakt med en kändis är något av det svåraste man kan ge sig på. Ibland t om helt omöjligt faktiskt, beroende på graden av pretention och skitnödighet hos kändisen.

Att fixa fram telefonnumret till kändisen är den enkla biten. Antingen har jag redan numret i min gigantiska vip-pärm (som en kändis-stalker skulle betala en förmögenhet för). Eller så fixar någon av mina eminenta kranar fram det.

Men det är sen det krånglar till sig.

För när jag ringer upp kändisen, så känner den oftast inte igen mitt nummer på sin display. Och då svarar inte kändisen. Utan istället går telefonsvararen igång och den ber mig att antingen ta kontakt med nån obskyr agent (forget it!) eller sms:a ärendet.

Då skickar jag ett sms där jag presenterar mig och berättar att jag vill ha kontakt i ett viktigt och roligt jobbärende och att jag vore tacksam om kändisen kunde ringa upp mig.

Och det är nu det verkligen rör till sig. För kändisen skulle aldrig drömma om att ringa upp mig. Kändisar vill nämligen bli uppringda. Det här gäller även halvkändisar. Kanske i synnerhet halvkändisar.

Att ringa tillbaka är samma sak som att verka angelägen. Och är det något kändisar inte vill framtona som, så är det angelägna. Det vore en smärre katastrof.

Utan istället vill de alltså bli uppringda. Fast det är ju det jag just gjort!!! Men då svarar de inte, för de vet inte vem det är som ringer...

Hajar ni problematiken?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Moahahahah!!
Då skulle du höra när man ska ha dem att medverka för div.politiska partier i en radio/TV-spot...de VILL SÅ GÄRNA HA PENGARNA, men vill ju inte gärna stoltsera med vad de röstar på..Ja eller NEJ...JA eller NEj....alltid en pedagogisk utmaning i hela skeendet...ja se den fåfängan den fåfängan..

S

Ank sa...

Ujujuj, det kan jag verkligen föreställa mig!Herregud, vilket gissel! Nästan en omöjlig ekvation, som jag ser det.

Och tänk alla kulturarbetare som hellre skulle äta hundbajs än erkänna att de lutade åt Allians-hållet då Rent privat alltså. De är också roliga.

Ha en alldeles ljuvlig helg. På min front blir det landet och kräftor. Finafisken. Kram

Anonym sa...

...det var precis just den iakttagelsen jag ville skriva men avbröts så jag hann inte med att uttrycka exakt detta! Som ytterligare en knorr i beslutsfattandet...mkt roligt att du kommenterade just det. Liksom nästa krux att ta hänsyn till för att komma åt slanten...ja eller nej..ja eller nej...

S

Anonym sa...

Åh söta Ank, mig kan du ALLTID ringa!
Det är alldeles för lite Volare i televisionen nuförtiden.

Kramis
Lasse L

Ank sa...

Lasse, du påminner mig om att de riktigt stora, RIKTIGA kändisarna, typ såna som du, inte längre är så pretentiösa eller skitnödiga och därför mycket enklare och trevligare att ha att göra med!
Svar till "Visa mig hur man går hem"
Kjamiz Towa