Vad är det med folk? 2

Jag jobbar med Gäster med gester, ett underhållningsprogram på SVT. Det var jättekul att spela in det och alla deltagarna hade otroligt kul under tiden.

Och jag har i min enfald trott att om bara en bråkdel av den glädje som de medverkande kände går igenom rutan, så är vi hemma. Då blir det succé!

Och för all del, det har det väl blivit; programmet har i alla fall anständiga tittarsiffror och vi blir inte totalslaktade i tidningarna (utom av Johan Croneman).

Men min fromma förhoppning om att det vore bra om den spontana glädjen gick igenom rutan, har visat sig vara helt fel. För är det nåt folk retar sig på, så är det att det kramas för mycket i Gäster med gester.

Jag har hört det flera gånger. Idag skrev Björkman i Expressen en lång drapa om det. Halvpackade människor kom fram till mig på Kristallen-galan.
-"Måste dom kramas så mycket? Det verkar så tillgjort! Det stör mig!
-"Kan du inte säga åt dom att dom inte ska kramas efter varje charad, det är så påklistrat".

Vad fan är det frågan om? Är folk inte riktigt kloka? Om jag har uppfattat saken rätt, så retar sig folk på att det kramas i Gäster med gester. Att det kramas. För mycket.

Vad ska jag göra åt det? Ska jag ta lagmedlemmarna åt sidan innan inspelning och be dem lägga band på sina känslor, när de överlyckliga och med adrenalinet sprutande, sätter en svår charad?

- Ligg lite lågt med känsloyttringarna då, är du söt, Christine Meltzer.

Är det det folk vill att jag ska säga?

Men vad bra, då har jag en annan idé. Då tycker jag att man ska säga åt alla jävla hockey- och fotbollsspelare att sluta bilda kötthög och hoppa och pussas och kramas efter varje mål i framtiden.

-"Eric Hamrén, säg åt dom att inte kramas efter alla mål. DET STÖR MIG, nämligen!!!"

Men lägg av´rå!!!