Idag fyller PA & Co 25 år.
Ujuj, vad jag har haft mycket kul på den lilla, lilla krogen på krönet av Riddargatsbacken. Vilka kvällar! Skratt och drama. Middagar med bästa vännerna men också många nya bekantskaper. Märkliga möten. Tung celebrity spotting. Och så har jag förstås ätit fantastisk mat.
Jag hängde t o m i lokalerna innan det blev PA & Co. Då hette stället Timjan och var en lunchrestaurang med lingon-och-mjölkfärgade väggar och en musselsallad som jag av nån anledning kommer ihåg. Inte för att den var särskilt god. Jag bara kommer ihåg den.
Men 1986 rollade man vit färg över de lingon-och-mjölkfärgade väggarna, flyttade entrén runt hörnet och PA & Co var ett faktum. Sedan dess har jag varit trogen gäst.
Under många år var jag där nästan varje dag. Jag käkade på krita och fick blommor av personalen när jag fyllde år. Och jag levererade korgar med svamp i utbyte mot lite fria middagar. Fanns det inte bord i matsalen käkade man i köket.
Idag går jag inte dit fullt lika ofta. Det har inte att göra med att stället har blivit sämre. Det är snarare jag som har blivit lite sämre. På att hänga på krogen.
Undrar hur många rårakor och chèvre chaud jag tryckt i mig på PA´s under årens lopp? Hur många kalvlevrar och cheeseburgare. San Augustins (en halv knäckerundel med Kalles kaviar,hårdkokt ägg och purjolök). Choucrouter och oxbringa med rotmos. Seafood noodles. Ginos och kokosplättar med valnötsglass. Hur många liter vin har jag hällt i mig? Hur många latte med Dajm därtill?
Och hur många cigg har jag rökt under kristallkronorna? Herregud, vad jag har rökt på PA & Co!
Herregud, vad jag har plöjt ner mycket pengar i PA & Co, kort och gott!
Och idag fyller stället 25. Hattar i luften för Stockholms bästa restaurang, där jag alltid känner mig välkommen.
Men inte är jag där och firar, inte. Nej, jag sitter hemma och glor på Wallander på TV. Jag sa ju att jag har blivit sämre på att hänga på krogen.
Ujuj, vad jag har haft mycket kul på den lilla, lilla krogen på krönet av Riddargatsbacken. Vilka kvällar! Skratt och drama. Middagar med bästa vännerna men också många nya bekantskaper. Märkliga möten. Tung celebrity spotting. Och så har jag förstås ätit fantastisk mat.
Jag hängde t o m i lokalerna innan det blev PA & Co. Då hette stället Timjan och var en lunchrestaurang med lingon-och-mjölkfärgade väggar och en musselsallad som jag av nån anledning kommer ihåg. Inte för att den var särskilt god. Jag bara kommer ihåg den.
Men 1986 rollade man vit färg över de lingon-och-mjölkfärgade väggarna, flyttade entrén runt hörnet och PA & Co var ett faktum. Sedan dess har jag varit trogen gäst.
Under många år var jag där nästan varje dag. Jag käkade på krita och fick blommor av personalen när jag fyllde år. Och jag levererade korgar med svamp i utbyte mot lite fria middagar. Fanns det inte bord i matsalen käkade man i köket.
Idag går jag inte dit fullt lika ofta. Det har inte att göra med att stället har blivit sämre. Det är snarare jag som har blivit lite sämre. På att hänga på krogen.
Undrar hur många rårakor och chèvre chaud jag tryckt i mig på PA´s under årens lopp? Hur många kalvlevrar och cheeseburgare. San Augustins (en halv knäckerundel med Kalles kaviar,hårdkokt ägg och purjolök). Choucrouter och oxbringa med rotmos. Seafood noodles. Ginos och kokosplättar med valnötsglass. Hur många liter vin har jag hällt i mig? Hur många latte med Dajm därtill?
Och hur många cigg har jag rökt under kristallkronorna? Herregud, vad jag har rökt på PA & Co!
Herregud, vad jag har plöjt ner mycket pengar i PA & Co, kort och gott!
Och idag fyller stället 25. Hattar i luften för Stockholms bästa restaurang, där jag alltid känner mig välkommen.
Men inte är jag där och firar, inte. Nej, jag sitter hemma och glor på Wallander på TV. Jag sa ju att jag har blivit sämre på att hänga på krogen.
Om denna vägg kunde tala.
3 kommentarer:
Men vilken härlig beskrivning! Jag blev både hungrig, sentimental och lite avundsjuk. TIden går... och personligen är jag rätt nöjd med att väggen på bilden håller tyst.
Helena, du har förstås rätt, som vanligt. Må denna vägg för evigt tiga!
tänk om det fanns fler som KONSEKVENT körde sin braiga stil. och inte bytte KONCEPT varannat år. då skulle ju ovannämda krog haft lingon- och blåbär åtminstone tre gånger...
sa åsen, som är mycket konsekvent när det gäller flera nyanser av brunt samt spaghetti minus gräddsås
Skicka en kommentar