Åh, dessa ljumma ljuvliga försommarkvällar. Häggen doftar så man blir yr i huvudet och koltrasten... ja, ni vet ju hur den håller på så här års. Den kära, kära koltrasten.
På väg hem från jobbet åker jag över Östermalm. På uteserveringarna sitter snygga innerstadsmänniskor och håller immiga glas med rosévin i sina välmanikyrerade händer. På fötterna vippar flickornas nya sandaler och killarnas solglasögon blänker i kvällsolen. Läppglans och Lukta gott. Sorl och glada skratt. Vårkänslor och nyväckta förhoppningar.
Men redan nere vid Kungsträdgården börjar bilden ändras. Och uppe vid Fridhemsplan är förvandlingen total.
Här finns inga nylackade naglar och vippande sandaletter. Inga nystrukna Stenströms-skjortor i pastellfärger. Inga coola Ray bans.
Här är det mer sviterna av för mycket lådvin och fulöl i solen i Rålis. Adidasbrallor och träningslinnen. Mascaran på trekvart. System-påsar, smutsiga fötter och sönderbrända ansikten.
Fyllon som firar att man äntligen kan supa utomhus. Okontrollerad våryra som börjar gå över i baksmälla och trötthet.
Ragglande människor som fylleäter hamburgare på McDonalds. Undertrtyckt aggressivitet.
Se där ja, två sidor av ett vårfagert Stockholm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
För att inte tala om alla Foppa-toffflor, urtvättade linnen, Hawaiiskjortor från 85, ovårdad fot i öppen ful sko, blottad armhåla över fruktdisk inne på Ica, bar mansöverkropp på uteservering och alla dessa nästan osynliga strumpor i skor.
Vad är grejen med att nästan dölja strumporna?
Sommaren är helt fantastisk och alldeles, alldeles fruktansvärd!
Där sa du´tt,min vän.
Skicka en kommentar