Ikväll satt jag på buss 62 i godan ro och glodde ut genom fönstret. Plötsligt kom jag på mig själv med att sitta och tänka på dragspelsmusik.
Olle Johnny, Carl och Ebbe Jularbo, bröderna Lindqvist, Pepparn, Andrew Walter, Nils Fläcke, Gnesta-Kalle, hela jämrans familjen Öst. Vad hände?
Förr om åren kunde man inte slå på en radio eller en tv utan att bli översköljd av gammeldans. Jag hatade skiten. Den var överallt.
Men nu...? Nada, rien, nothing. Inget gammeltjo så långt öra och öga når. Och jag saknar det. Lite grann. Pyttepyttelite grann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Just "Afton på Solvik" eller "Månsken över Ångermanälven" är väl de enda låtarna man kan tänkas sakna. Just för att det signalerar svensk sommar så in i bomben. I alla fall om man är över 35 år tror jag
Jävligt fina grejjer!! Direkt uppiggande!
S
Skicka en kommentar