Läser i blaskan att man återigen har hittat en person som legat död i sin lägenhet i evigheter.
En åttiotreårig man. Död och förmultnad i sin säng. Oöppnad post och mat i kylen från 2008. Pensionen har betalats ut och räkningarna reglerats via autogiro. Det där jädrans autogirot som vi ju tycker är så smidigt, kan uppenbarligen också bidra till att ingen upptäcker att något är fel.
Det var när man skulle installera bredband i huset som mannen upptäcktes. Till på köpet var ytterdörren olåst. I över tre år har hans dörr stått olåst och ingen har någonsin tryckt ner handtaget.
Ingen har sökt honom, ingen har saknat honom. Grannarna säger att det var en snäll och trevlig farbror och att man tog för givet att han var på nåt ålderdomshem eller nåt.
Brevbärarna borde väl ha sett att det svämmade över på hallmattan? Eller det kanske inte funkar så. Uppenbarligen inte.
Till på köpet hade han familj. Tidningen skriver att de förgäves sökt mannens son.
Farbrorn hade alltså barn. Hur är det möjligt att inte bry sig om att ta kontakt med sin gamla pappa på 3-4 år? Ok, vi vet inte ett smack om hur den familjerelationen såg ut, men det gör mig rasande att en människa med grannar, familj och troligen vänner kan bli liggande på det sättet, år efter år.
Gode gud, gör så att jag aldrig kommer att ligga och dö och bli mumifierad i min säng, bara för att ingen bryr sig om mig eller saknar mig.
Och påminn mig om att säga upp mitt autogiro.
"Vi på Posten tänkte att han var bortrest... typ jättelänge..."
En åttiotreårig man. Död och förmultnad i sin säng. Oöppnad post och mat i kylen från 2008. Pensionen har betalats ut och räkningarna reglerats via autogiro. Det där jädrans autogirot som vi ju tycker är så smidigt, kan uppenbarligen också bidra till att ingen upptäcker att något är fel.
Det var när man skulle installera bredband i huset som mannen upptäcktes. Till på köpet var ytterdörren olåst. I över tre år har hans dörr stått olåst och ingen har någonsin tryckt ner handtaget.
Ingen har sökt honom, ingen har saknat honom. Grannarna säger att det var en snäll och trevlig farbror och att man tog för givet att han var på nåt ålderdomshem eller nåt.
Brevbärarna borde väl ha sett att det svämmade över på hallmattan? Eller det kanske inte funkar så. Uppenbarligen inte.
Till på köpet hade han familj. Tidningen skriver att de förgäves sökt mannens son.
Farbrorn hade alltså barn. Hur är det möjligt att inte bry sig om att ta kontakt med sin gamla pappa på 3-4 år? Ok, vi vet inte ett smack om hur den familjerelationen såg ut, men det gör mig rasande att en människa med grannar, familj och troligen vänner kan bli liggande på det sättet, år efter år.
Gode gud, gör så att jag aldrig kommer att ligga och dö och bli mumifierad i min säng, bara för att ingen bryr sig om mig eller saknar mig.
Och påminn mig om att säga upp mitt autogiro.
5 kommentarer:
Vansinnigt tragiskt! Lilla farbrorn.
Jag ska titta till dig då och då om jag själv lever. Och som sagt, säg upp autogirot. Om han hade gjort det hade säkert dagens superalterta finansbolagstorpeder hittat honom när han ännu var vid liv - för vem vet hur länge han levde, oförmögen att kommunicera?
Lovar du att titta till mig, Jockey. I så fall kanske jag inte behöver säga upp autogirot!!
Risken är ju att jag själv dör knall och fall mitt under tilltittningsperioden, så därför kanske det vore bäst att avbeställa autogirona i alla fall.För dör du precis efter mig så fortsätter ju automatbetalningarna i alla fall, kanske i flera decennier tom.
Ja, det vore ju dumt förstås.
Skicka en kommentar