Cheesus.

Ja, då var man hemma på fosterjorden igen. Sedan ett tag, i och för sig. Jag är oregelbunden bloggare just nu. Sorry.

Anyway, det var ljuvligt kul i Kalifornien, men visst var det trevligt att komma hem också. No place like home, som vi säger.

Bl a var jag i Palm Springs. Det var en mycket speciell plats. Den ber jag att få återkomma till.

Låt mig först få orda kort om maten i USA. Jag vet inte... kanske var jag på fel ställen, men jag tycker de har märklig matsmak, amerikanerna. De blandar så udda grejor med varandra. Som hårdstekt bacon med tranbärsmarmelad. Och ketchup på hollandaisesås.

För att inte tala om deras brödkultur. Den stinker verkligen. På flygplatsen i Chicago skröt en restaurang om att de hade hand sliced bread till sina smörgåsar. Alltså, brödet var skuret i skivor för hand, av en riktig människa. Remarkable.

Och så ska de ju dränka allt i ost. Smält, smaklös ost.

Osten är överallt, på allt. Tittar man på matreklamfilm på tv, så är det alltid extrema närbilder på svettig, blank rinnande smältost, som tränger sig in i alla vinklar och vrår. Jag ser framför mig hur den där smälta osten lägger sig som ett pansar runt alla mina inre organ och slammar igen hela systemet. Cheese in my veins.