måndag 21 mars 2011

Mysigt möte hos Mäster.

Tidig fredag kväll. Jag står i baren på Mäster Anders på Hantverkargatan och väntar på min hämtburgare.

De har en väldigt fin hamburgare på Mäster Anders. Om man inte ringer för sent kan man beställa för avhämtning. Och klockan är bara 18.30, nåt åt det hållet, och jag väntar på min hamburgare som jag ska äta framför tv:n ikväll. Orkar inte laga mat, är trött och inte riktigt kry. Jag har ju varit hemma från jobbet i förkylning och feber två dagar den här veckan.

Så jag står där i baren i min egen puppa och vill absolut inte prata med nån. Jag vill bara hem. Då vänder sig mannen som sitter bredvid mig mot mig och säger på norska
-"Det verkar vara väldigt populärt här, väntar du på bord?"

Och jag tänker "far åt helvete norrbagge, jag vill inte dumkonversera med dig i nån bar bara för att du känner dig ensam. Jag vill hem till tv:n".

Men jag svarar avmätt artigt att jag inte väntar på bord utan på take away, men jo, det är rätt, det är en mycket populär restaurang och det är svårt att få bord. Och så vänder jag mig demonstrativt bort från honom.

Men han ger sig inte. -"Ja, jag och min fru fick nöja oss med att sitta här i baren och äta", säger han. Och då ser jag att det sitter en kvinna bredvid honom, en blond tjej med ett trevligt utseende och ett glatt leende. Hon nickar vänligt mot mig.

Jag nickar tillbaka. Uppenbarligen har jag tolkat situationen fel. Norrmannen är visserligen kontaktsökande, men inte av de skäl jag trodde.

Jag slappnar av lite och vi börjar prata. Det visar sig att paret är från Bergen och har just landat i stan. De har kommit hit över helgen för att titta på lägenhet. De tänker nämligen flytta hit.

Hon är lärare och han jobbar på en oljerigg i Nordsjön. De har fyra barn. Han jobbar fjorton dar på riggen och är sedan ledig en månad. Med ett sånt schema kan man bo nästan var som helst. Och hon har tidigare bott i Stockholm och trivts. Och nu har de alltså bestämt sig för att flytta hit.

De har just varit och tittat på en våning på Norr Mälarstrand. De älskar den och nu ska de bara skriva på pappren, säger dom. Det är lite oklart för mig om affären redan är klar eller om de bara är omedvetna om den hysteriska budgivningskarusell som rimligtvis snurrar runt en attraktiv våning på Norr Mälarstrand. Men oavsett vilket så är de helt inställda på att det är här de vill bo med sina fyra barn.

Jag inser plötsligt att jag har väldigt trevligt där jag står och samtalar med detta rara par från Bergen. De vill veta allt om livet på Kungsholmen. Krogar, affärer, skolor, dagis. Jag berättar så gott jag kan och plussar för stadsdelen. Och de tittar på varandra och ler, för det jag säger bekräftar det de har känt på sig.

Och sen kommer min hamburgare och det har blivit dags för mig att gå hem. Vi skakar hand och jag önskar dem lycka till med sitt nya liv i Stockholm och de säger att de hoppas att vi ses snart här på Mäster Anders igen.

Och på väg ut till bilen känner jag att jag verkligen hoppas att jag får träffa det här rara paret och deras fyra barn igen. Och att jag vill att de ska stortrivas hos oss här i Hufvudstaden.

Trevlig, trevligt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så trevligt med möten och då extra när man varit avig i starten..(som man ju tenderar att vara)och så duktiga de verkar vara på att just "bekanta sig" med sitt nya land, sin nya stad och stadsdel..själv skulle jag bli fasligt ensam om jag skulle till att flytta land...då jag har svårt att se mig själv ta kontakt med någon...Gud, de kan ju tro att man är knäpp!?
fyra barn! Jisses!

S

Anonym sa...

Underbart! Först blev jag ledsen eftersom TV:n verkade vara ditt substitut för livet, i.a.f. den där kvällen då du inte mådde så bra.
Jag tycker att TV:n är ett substitut för alltför många liv.
Och så träffar du rart folk, du tar dig över din egen tröskel, umgås lite med dem och så blir du glad och får ny energi. Det är DET som är livet. Så fint!
Släng ut TV:n... :-)
Tack och ha det så bra!
Eva