Igår var jag hos Doktor Laser på Götgatan för att bränna bort fula fläckar i ansiktet. Det är alltid en hisnande upplevelse att gå till honom för han skräder ICKE orden.
Jag lade mig ner på hans brits och han granskade mitt ansikte genom en lupp som säkerligen är starkare än NASA:s Hubble-teleskop.
-"Det var fan vad grova porer du har, men såna får man vid din ålder", sa han på sitt milda vis. -"Dom kan man lasra bort med min nya kanon".
Bra öppningsreplik, doktor Mengele. En sån kommentar får mig verkligen att känna mig bekräftad, sedd och snygg.
Sedan riktade han teleskopet mot ett ärr jag har på ena näsvingen. För några år sedan var jag tvungen att lägga mig under kniven för att ta bort en grej som mycket oönskat hade placerat sig där.
-"Förresten, det här ärret du har på näsan, det var ett jävla fult jobb. Det hade jag kunnat göra snyggare. Synd att du inte kom till mig."
-"Fast det gjorde jag", pep jag. "Du remitterade mig vidare till Sofiahemmet".
- "Javisst fan, men du skulle kommit hit efteråt, så hade jag snyggat till det" ångade han på.
Efter den upplyftande dialogen hade det blivit dags att ägna sig åt det jag kommit för, nämligen en fläck under ögat. En liten rackare som skulle bort, helt enkelt. Med sakkunnigt hummande tittade han på den med sitt gigantiska jätteförstoringsglas.
-Hm, hm, solklar åldersförändring. Du är i den åldern, sa jag det...?
-"Ja, du nämnde det. Går den att ta bort", undrade jag.
-"Jajamensan, den tar vi bort fort som fan. Men det kommer att komma fler, räkna med det! Du är i den åldern..."
Och så riktade han lasern mot mitt krateransikte och fräste bort fläcken och några till i förbifarten. Och det med en herrans fart och fläkt.
Efter det var det dags för det obligatoriska frossandet i äckelpäckel. Varje gång jag besöker Doktor Laser börjar han slå i sin facklitteratur för att visa mig hur det kan gå om man inte tar tag i grejorna i tid.
Och det är bilder, vill jag lova. Nästan alltid i fyrfärg. Närbilder på extrema bölder, eksem, tumörer och utslag. F r u k t a n s v ä r d a fotografier som får mig att hisna av skräck och nästan kräkas.
-"Men herregud, vad äckligt", flämtade jag, "vilken evig tur att jag kom till dig i tid."
-"Ja, jävlar vad illa det kan gå", skrockade han förtjust.
Ujujuj, det här ser v e r k l i g e n inte bra ut...Jag lade mig ner på hans brits och han granskade mitt ansikte genom en lupp som säkerligen är starkare än NASA:s Hubble-teleskop.
-"Det var fan vad grova porer du har, men såna får man vid din ålder", sa han på sitt milda vis. -"Dom kan man lasra bort med min nya kanon".
Bra öppningsreplik, doktor Mengele. En sån kommentar får mig verkligen att känna mig bekräftad, sedd och snygg.
Sedan riktade han teleskopet mot ett ärr jag har på ena näsvingen. För några år sedan var jag tvungen att lägga mig under kniven för att ta bort en grej som mycket oönskat hade placerat sig där.
-"Förresten, det här ärret du har på näsan, det var ett jävla fult jobb. Det hade jag kunnat göra snyggare. Synd att du inte kom till mig."
-"Fast det gjorde jag", pep jag. "Du remitterade mig vidare till Sofiahemmet".
- "Javisst fan, men du skulle kommit hit efteråt, så hade jag snyggat till det" ångade han på.
Efter den upplyftande dialogen hade det blivit dags att ägna sig åt det jag kommit för, nämligen en fläck under ögat. En liten rackare som skulle bort, helt enkelt. Med sakkunnigt hummande tittade han på den med sitt gigantiska jätteförstoringsglas.
-Hm, hm, solklar åldersförändring. Du är i den åldern, sa jag det...?
-"Ja, du nämnde det. Går den att ta bort", undrade jag.
-"Jajamensan, den tar vi bort fort som fan. Men det kommer att komma fler, räkna med det! Du är i den åldern..."
Och så riktade han lasern mot mitt krateransikte och fräste bort fläcken och några till i förbifarten. Och det med en herrans fart och fläkt.
Efter det var det dags för det obligatoriska frossandet i äckelpäckel. Varje gång jag besöker Doktor Laser börjar han slå i sin facklitteratur för att visa mig hur det kan gå om man inte tar tag i grejorna i tid.
Och det är bilder, vill jag lova. Nästan alltid i fyrfärg. Närbilder på extrema bölder, eksem, tumörer och utslag. F r u k t a n s v ä r d a fotografier som får mig att hisna av skräck och nästan kräkas.
-"Men herregud, vad äckligt", flämtade jag, "vilken evig tur att jag kom till dig i tid."
-"Ja, jävlar vad illa det kan gå", skrockade han förtjust.
4 kommentarer:
Du skulle gått till Susanne. Hon gillar att operera så du hade nog fått ett bra pris.
Hahahaaaaaaa!
Lasermannen is still going strong hör jag!
Alltid lika omsorgsfull med orden!
Men snygg blir man ju...
Katt
Ja, han är ju ditt fynd och han är still going strong!! I love him!
Men Guud så nyfiken jag blir. Vilken blådåre. Betalar du för det där? Jag vill göra en dokumentär om honom. Hur hittade du honom?
Skicka en kommentar