Jag har en kort kungörelse:
Prisa Gud, jag har fått mitt extra vindskontor! Efter långlånglång betänketid har mitt fastighetsbolag äntligen tänkt klart och lämnade härom dagen beskedet:
-Ok´rå, du får hyra ett vindskontor - men säg det inte till nån!
Nej, exakt så sa de inte, men det stod liksom skrivet mellan raderna. Och jag skulle aldrig drömma om att knysta ett ord till någon av mina grannar. Jag ser om mitt eget hus, resten skiter jag i. Så jobbar jag....
Jag fick personligen infinna mig på fastighetbolagets flotta kontor och skriva under ett kontrakt och för 350:- i månaden har jag numera nyttjanderätt till åtta kvadratmeter dammigt, oupplyst vindskontor. Det känns som ett lyxpalats.
Jädrar vad jag ska magasinera!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hurra till vindskontor och dessutom till din/er fantastiska idé om pensionärsexamen. Jag är på!
Fast knasigt ändå att de tar betalt för något som bara stått tomt.
Det var för väl! Det finns hopp om människan!
Annelie, jag är med dig! Visst är det knasigt. Men i det här läget gäller det bara att gilla läget. De bestämmer och jag tackar och bugar med kepsen i näven.
Skicka en kommentar