Det var ett herrans tjat om mössa och vantar och knäppa jackan. Och inte fick man ha strumpbyxor på sig utomhus på vintern, för då kunde strumporna frysa fast på benen. Det var förmodligen en stor lögn för att få mig att sätta på mig långkalsingar, men jag gick i alla fall på det.
Och hela tiden undrade jag vad tjatet skulle tjäna till.
- Jag känner väl när jag fryser och då sätter jag på mig mer kläder!?
Så enkelt var det.
Och så enkelt borde det väl fortfarande vara. Men till min ohyggliga bestörtning märker jag hur jag själv den sista tiden börjat reta upp mig på folk som har för lite kläder på sig.
En tjej var barbent på jobbet idag. Det störde mig. Och ikväll på bussen satt en kille i trasiga Converse och en liten tunn jeansjacka och hostade oavbrutet. Och jag glodde surt på honom och var en microsekund, nej förresten, jag var en nanosekund från att påpeka att han kanske inte skulle hosta så mycket om han hade vett att sätta på sig ytterkläder och ordentliga skor. Sitta där halvnaken och hosta...
Men jag valde att tiga. Märk detta väl, för det är viktig information: Jag sa det inte!!! Jag besinnade mig och höll käften. Och det är det viktiga i det här meddelandet; Jag sa ingenting. Jag är inte helt förlorad ännu.
2 kommentarer:
Du är väluppfostrad du Annika. Bra där, att inte påpeka andras klädval. Jag kan säga, som har en tonårsdotter, att det där "man känner väl själv hur man bör klä sig", konstigt nog inte kan appliceras på tonåringar (eller kanske på barn överhuvudtaget).
Elsa, 16 år, skulle till skolan i 20 minusgrader så sent som i vintras med en liten skinnjacka, blött hår, utan mössa, tighta jeans, gympaskor. Jag bara stirrade på henne och skrattade, "skämtar du nu?", hon svarade "nej, det är jättevarmt i skolan".
Och då insåg jag att antingen har hon den där sjukdomen som den där greken har, som man jämnt såg förut springa halvnaken på stan, att man inte känner kyla alls, eller så... nej, jag vet inte. Jag förstår inte hur man, när man är 16 år, faktiskt inte tänker att "jaha, det är kallt. Då tar jag på mig mer kläder."
Min konklusion är att nej, folk märker inte när det är kallt ute. Det är bara att acceptera.
Haha, stängde just dörren om en liten Sixten på väg till skolan i t-shirt trots att vulkanregnet öser ner. "Men det e sommar nu mamma!" "Eh, nej, det regnar och du kommer bli jätteblöt och nu tar du jackan på dig!"
Det sista jag såg var att han i trappan tog av sig jackan.
Ungskrället.
Han får väl bli blöt då.
Fatta själv, som han skulle sagt!
:-)
Skicka en kommentar