Tortyrkammare.

En titt i tv-tablån kl 20.00, Allhelgonafton 2009:
- Dansbandskampen i SVT1, Singing Bee i TV3 och Körslaget i TV4.

En sprakande parad av amatörer, falsksång och tillgjorda leenden. I resten av kanalerna skräckfilm.

Herrejavvlar...!!!

Lars.

Igår pratade jag i telefon med Lasse Kronér. Han kallade mig vännen.
-"Det blir kanon, vännen...", sa han.

Det kändes gôtt, det kan jag lova. Ja, ni fattar ju själva...

Skåpmat.

Jag såg att förre landshövdingen i Uppland, den goe glade moderaten Anders Björck ska börja jobba på PR-byrån JKL. Och där jobbar minsann även Göran Persson. Elisabeth Tarras-Wahlberg blir pr-konsult på KREAB. Gudrun Schyman sitter visst också på nån kommunikationsbyrå.

Håller Sveriges pr-byråer på att bli avstjälpningsplats för gamla utrangerade makthavare och politiker? Ungefär som jobbet som landshövding; det ges ju ofta till dem som blivit överflödiga i maktens korridorer. Elefantkyrkogårdar för föredettingar?

Och om så är fallet, vad är då rekryteringen av Anders Björck?

Jo, en dubbel elefantkyrkogård. Han har ju redan blivit undanstoppad en gång. Och nu reser han sig alltså som en zombie från den sista vilan på landshövdingeresidenset i Uppsala och stapplar vidare till nästa avstjälpningsplats.

Grattis JKL, den värvningen känns verkligen jättefräsch.

Helt galen.

Kalla mig gärna crazy, men jag har vaccinerat mig mot svininfluensan. Jag bara gjorde det. Sån är jag, heltokig, helt enkel. Uppenbart dödsföraktande.

Och jädrar vilken bula jag fick på armen! Men det var väl också det enda som hände....

Kärringkommentar 26.

Vill inte verka tjatig, men gud vad jag hade föredragit att den buss jag tar varje morgon hade haft ett anonymt industriområde som slutstation. Men tyvärr går den till Djurgården, med Skansen, Junibacken och tusen andra skojsiga attraktioner som attraherar Stor-stockholms samtliga dagis- och skolklasser.

Och alla dessa barn ska alltså upp på min morgonbuss och åka mot Djurgården just när jag ska till jobbet.

Jag har ställt frågan förr och jag vågar ställa den igen; Varför, varför måste de ut och röja i morgonrusningen? Kan de inte vänta tills den har lagt sig?

Jag är helt slut när jag kommer fram till jobbet, efter att ha fått utstå den hårdhänta gnuggningen mot bävernylonoveraller, ryggsäckar, hinkar och spadar. För att inte tala om de beskäftiga dagistanternas höga röster när de räknar in alla Tindror, Smillor, Kevinar, Novor, Hampusar och Englor. Och framför allt, väja för en triljon baciller. HERREGUD, så snoriga de är, hela bunten.

Vore jag rik skulle jag abbonera en egen buss på morgnarna. Kliniskt befriad från snoriga barn.

Förlåt, kan jag få komma fram här, jag ska gå av.......

Hur många gånger som helst.

Ikväll har jag sett Love Actually för hundrade gången. Jag tröttnar aldrig. Oh, vad jag tycker om den filmen.

Och slutscenen... se den här och bli varm om hjärtat.

Hur många gånger som helst.

Sövande vågor.

Jag sover inte så bra på nätterna. Istället lyssnar jag på radio. Oftast P1. Men den kanalen har ju tyvärr sändningsuppehåll från 1.30-snåret och då drar det där ettriga, vidriga pauspipet igång.

Men nu har de börjat med något alldeles underbart. Istället för det läbbiga pipet lägger de ut vågskvalp. Hallåamannen sa härom kvällen att är det en ljudupptagning från en strand på Gotland. Det är stora mjuka vågor som rullar in mot stranden och flera nätter har det hänt att jag somnat in till ljudet av havet.

Vilken genial idé va? Undrar vem som kom på den.

Livet går vidare...

utan pappa. Det är så mycket praktiska bestyr just nu. Jag och min familj hamnar oavbrutet i konstiga situationer som kräver att vi är logiska, rationella och praktiska. Fast man i själva verket bara vill var ologisk, irrationell och känslosam.

Dödsannons. Val av kista och urna till begravningen. Musik. Blommor. Och hela tiden det där jävla miljötänket. Ursäkta mig, men jag vill inte tänka i de banorna. Jag vill bara vara ledsen i lugn och ro.

Men samtidigt är det något att hålla sig i. Inte miljöhänsynen dock, för det är aningen för drastiskt t o m för mig att behöva välja mellan olika mer eller mindre nedbrytbara material när det gäller kista och urna. Men de övriga praktiska detaljerna, som man bara måste klara av. De känns ibland sköna att hålla sig i.

Och sorgen är randig. För det mesta ångar jag på som vanligt. Och så plötsligt blir jag jätteledsen av någon anledning. Det kan vara en tanke, en doft, ett stycke musik. Och sedan går det över och allt är som vanligt igen. Så där håller det på. Upp och ner, ledsen glad ledsen glad.

Idag blev jag ledsen på jobbet när jag råkade springa på pappa på Facebook. Han addade mig på Fejan bara några veckor innan han gick bort. Med orden "Jag håller ögonen på er".

Nu håller pappa ögonen på oss från ett annat ställe. Det är lite svårt att förstå. Men mitt upp i alltihopa trösterikt.

Håll kollen, pappsen.

Flyg i frid, lilla pappa.

Lätta bekymmer är pratsamma, djupa sorger stumma.

Min pappa gick bort förra veckan. Det gick så fort och vi hann knappt fatta vad som hände. Han var inte sjuk i många dagar och i onsdags förmiddag somnade han bara in lugnt och stilla. Värdigt och smärtfritt. Men det gick så fort att vi inte hann förbereda oss. Om man nu kan förbereda sig för döden.

Och plötsligt tröt orden. Och lusten att skriva på nån blogg. Hur jag än försöker att beskriva hur det känns, så faller det platt. Jag känner mest för att vila mig från flödet.

Så nu vet ni varför det har varit lite tyst här ett tag. Lätta bekymmer är pratsamma, djupa sorger stumma. Men jag är säkert snart tillbaka. Livet går ju vidare. Trots allt.

Lättroad AB.

Så här enkelt kan det vara att ha riktigt, riktig vrålkul. Om man är på det humöret.

Thai take away.

Jag lagar fortfarande inte så mycket mat hemma. Det blir mest take away. Jag har varit i denna period länge nu.

Det är inte alls bra, av flera skäl. För det första så är det ju mycket billigare att laga mat hemma.
För det andra är det väldigt svårt att veta hur många Viktväktar-ploppar det är i krubbet när man inte lagar den själv.

Och är det något jag verkligen borde göra, så är det att börja räkna Viktväktar-ploppar igen. För när jag gör det, så mår jag bra och går ner i vikt. Och blir finare och kommer i mycket snyggare kläder. Det är väldigt enkelt egentligen.

Så det är bara en tidsfråga tills jag pallar mig iväg till WW för att skriva in mig. Jag ska bara ta lite sats först. Nästa vecka blir det av, det lovar jag. Och då ska jag laga egen mat hemma varje dag och ha total kontroll över plopparna.

Men fram tills dess måste jag bara köpa take away några gånger till.

Troligen blir det thai take away. Jag älskar thaimat. Det är så himla gott. Och då har jag inte ens varit i Thailand. Tänk den dagen jag åker dit och upptäcker att jag gillar den svenska thaimaten bättre. Så svennigt, så himla pinsamt.

Ni som har varit i Thailand, är maten godare där än på en thailändsk krog i Sverige? Det är min fråga idag, den första oktober 2009.