Lätta bekymmer är pratsamma, djupa sorger stumma.Min pappa gick bort förra veckan. Det gick så fort och vi hann knappt fatta vad som hände. Han var inte sjuk i många dagar och i onsdags förmiddag somnade han bara in lugnt och stilla. Värdigt och smärtfritt. Men det gick så fort att vi inte hann förbereda oss. Om man nu kan förbereda sig för döden.
Och plötsligt tröt orden. Och lusten att skriva på nån blogg. Hur jag än försöker att beskriva hur det känns, så faller det platt. Jag känner mest för att vila mig från flödet.
Så nu vet ni varför det har varit lite tyst här ett tag. Lätta bekymmer är pratsamma, djupa sorger stumma. Men jag är säkert snart tillbaka. Livet går ju vidare. Trots allt.
8 kommentarer:
Så är det, verkligen - och ändå är orden så himla viktiga. Du har förmåga att uttrycka dem, i stort som i smått, i svårt som i lätt. Vi som läser och tar del är tacksamma för det. Fortsätt. Tankarna är med dig o de dina.
Dessa älskade pappor. De finns med en så länge man minns och pratar om dom. Kram i sorgen.
Det är tungt att mista sina nära.
Mina tankar är hos dig.
Massor av kramar
Nej men det var väldigt sorgligt att höra..fy vad rädd jag är för döden..och alla som ska dö runt om mig..inte så mkt för egen del, men för sorgen som kommer med andras död.
Hoppas du kan "göra upp" med sorgen och få det lite lättare om halsen..att trycket minskar i de trakterna.
Din pappa skulle alldeles säkert vara förkrossad över att ha orsakat sorg hos sin dotter..det är ju det sista en mamma eller pappa vill för sitt lilla barn. Att det ska vara ledset..
Ja jag väntar lugnt här på din återkomst!
Ibland vet man inte vad som är bäst. Att vara förberedd eller inte? Jag tänker på dig och förstår hur svårt det är. Massa kramar från Anni
Tänker på er.
Kram från Lilla M
Ta hand om dig.
Tack snälla alla rara, det värmer så mycket.
Skicka en kommentar