Dödsannons. Val av kista och urna till begravningen. Musik. Blommor. Och hela tiden det där jävla miljötänket. Ursäkta mig, men jag vill inte tänka i de banorna. Jag vill bara vara ledsen i lugn och ro.
Men samtidigt är det något att hålla sig i. Inte miljöhänsynen dock, för det är aningen för drastiskt t o m för mig att behöva välja mellan olika mer eller mindre nedbrytbara material när det gäller kista och urna. Men de övriga praktiska detaljerna, som man bara måste klara av. De känns ibland sköna att hålla sig i.
Och sorgen är randig. För det mesta ångar jag på som vanligt. Och så plötsligt blir jag jätteledsen av någon anledning. Det kan vara en tanke, en doft, ett stycke musik. Och sedan går det över och allt är som vanligt igen. Så där håller det på. Upp och ner, ledsen glad ledsen glad.
Idag blev jag ledsen på jobbet när jag råkade springa på pappa på Facebook. Han addade mig på Fejan bara några veckor innan han gick bort. Med orden "Jag håller ögonen på er".
Nu håller pappa ögonen på oss från ett annat ställe. Det är lite svårt att förstå. Men mitt upp i alltihopa trösterikt.
Håll kollen, pappsen.
3 kommentarer:
Ååååååååååå, så fint annika.
Ja, nu håller han koll från ovan. Det är ju också hans rätta element däruppe?
Med din mamma, och min, och säkert en massa andra polers.
Tusen kramar från Karlavägen.
ja, väldigt fint lilla a.
kanske har tottis mamma,käraste pappa din o min mamma ett team ovan där. TAK_ _ _
puss från lilla l
Den tanken tycker jag mycket om. Klart att det är så.
Skicka en kommentar