Jag träffade en kollega i korridorerna på jobbet idag. Som vanligt så här års ställdes den obligatoriska frågan "Vad gör du i jul". Och hon bokstavligen hoppade av iver att få berätta att hon skulle tillbringa jul och nyår på en retreat i Sri Lanka.
-"35 grader varmt", sa hon. -"Så långt bort från snö och julmat som det går att komma".
Och jag kontemplerade och rannsakade det hon sade till mig och sedan översköljdes jag av en stor glädje och lättnad över att jag inte är på väg till Sri Lanka över jul.
Att hon sen skulle åka på retreat gjorde mig ännu mer tacksam över att detta inte är ett evenemang som inbegriper mig. Men hon hade nog sina skäl till att vilja tillbringa julen i potatisavkok och tystnad. Jag säger inget om det. Var och en salig på sin fason, som det står i skriften. Eller nåt...
Och sen åkte jag hem till mitt, stack ner näsan i mina hyacinter som håller på att slå ut och så värmde jag på en liten glögg i mikron och tänkte på hur mycket jag älskar julen. Och den ska vara vit, kall och kärleksfull. På hemmaplan.
Ho ho ho.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med dig.
men vänta nu här. hänger inte med.
retreat, betyder inte det avskildhet och tystnad?
glittrande snö som känns som isolering.
glögg i micron som knappt låter.
en doft av hyacint.
skillnaden är väl priset då´rå...
"från idet på isen"
Skicka en kommentar