Teven går varm.

SVT1 hade en fin kväll ikväll. Först fastnade jag framför Tom Ahlands lilla 30-minutare Att stå utanför och se in om Annika Östbergs första dag i frihet. Att se hennes falla i tyst gråt när hon kvitterade ut sina första nycklar på över 30 år var väldigt gripande.

Jag anser att det nu måste vara slutpratat om hennes eventuella skuld i det som hände i knarkrus för tusen år sen. Hon har heller aldrig hävdat att hon var oskyldig, trots att hon bara stod bredvid och tittade på. Hon har banne mig sonat sina brott.

Nu önskar jag henne bara lugn och ro i Sverige. Och att hon inte hamnar i nåt jävla mediadrev, att Bindefelt, kvällstidningarna och tv-bolagen låter henne vara ifred och att hon får leva ett värdigt liv med snälla människor och hundar.

Efter detta följde Kvartersdoktorn, denna underbara, underbara dokumentärserie av Åsa Blanck och Johan Palmgren. Den som inte har sett den, måste omedelbart gå in på SVT Play och se alla avsnitt. Den är så fantastisk och ger en bra bild över vilket otroligt jobb husläkarna gör. Hur viktiga de är och hur mycket de betyder för folk. Jag blir så glad över att det fortfarande finns sådana läkare i Sverige.

Det står en air av femtiotal runt Kvartersakuten på Mariatorget, där läkarna Magnus och Lotta fortfarande gör hembesök med bullar i påse. Där det finns tid att krama gamla gubbar och gummor som ingen har kramat på många år och där man känner sina patienter vid namn.

När jag ser Kvartersdoktorn både skrattar och gråter jag - och känner mig en aning skraj för att bli gammal och ensam. Men tror samtidigt att allt kommer att ordna sig så länge människor bryr sig om varandra.

Se där några reflektioner framför tv:n en vanlig tisdagkväll i slutet på april.

Äjllafjfjörknullt...

Lite kul är det allt.

Vaarens primoerer.

Jag kommer nog aldrig att bli en sån som går ut och plockar de första späda nässlorna, för att sedan gå hem och koka soppa på dem. Det är lika bra att konstatera det, så slipper man bli besviken på sig själv år efter år.

Men äta nässelsoppa kan jag. Med ägghalva och allt. Jädrar, vad gott det är!

"Det är inte tjejen på bilden som har skrivit texten..."

Lekstuga.

Idag var Melodikrysset kränkande enkelt. Jag fyllde i rutorna innan frågorna ens var ställda.
- Lodrät 1, vad heter gruppen? Och så spelade dom Let it be.
- Vågrät 9, vad heter den manliga artisten? Ackompanjerat av nån jättekänd låt med Tomas Ledin.

Löjligt låg nivå. Jag behöver rejälare utmaningar än så.

Jag vet, jag sätter mig i bilen och försöker ta mig nerför Hamngatan och över Norrmalmstorg!

Varför så bra?

Ibland förstår man inte varför man tycker om en viss låt. Man bara gör det....

Och det räcker så fint.

Förlåt, hur var namnet?

Jag funderar lite över det manliga förnamnet Rogert. Jag vet att det finns en seriefigur som heter så. Det känns helt logiskt, för det är ett seriefigursnamn.

Men det kan väl ändå inte vara ett riktigt namn?

Ändå verkar det finnas ett antal svenska män som heter så. Några verkar t o m vara hyfsat seriösa typer. Jag har bl a hittat en läkare och en som jobbar på Naturvårdsverket.

Men är de döpta till Rogert på riktigt? Det kan väl ändå inte vara ett riktigt namn.

Rogert de Niro?

Okända djur.

Varför upptäcker man så många nya djurarter på just Borneo? Hörde på nyheterna att man bara sedan 2007 har hittat 127 helt nya arter där. Bl a en groda utan lungor och en snigel som skjuter kärlekspilar av kalcium på andra sniglar för att göra sig intressant. Och så har visst världens längsta Vandrande Pinne givit sig till känna.

Ja, så fort det dyker upp nåt oupptäckt djur, så är det på Borneo! Det är inte rättvist.

Varför hittar vi aldrig några nya djur i Sverige? Jag vet inte hur det är med er, men själv börjar jag bli lite less på de gamla vanliga. Ta kon t ex, den har man ju verkligen sett till leda. Fästingen likaså. Uttern, been there, seen that. Älgen och rådjuret, gäsp..... Fasanen, åkersorken, blaha blaha.

Ja, orättvist är vad det är. Tänk vad spännande det skulle vara om man var ute i skogen och strosade och plötsligt sprang på nåt alldeles nytt och aldrig tidigare sett djur. Som sedan kunde uppkallas efter en själv.

Ta t ex den här lilla gynnaren nedan. Är det inte dags att upptäcka den snart? Ankus Sötus Vulgaris.

Politisk korrekt konfektion

Det är oroligt i Thailand just nu. Det är rödskjortor mot gulskjortor. De röda skjortorna är arga på regeringen och vill få den avsatt. De gula skjortorna är regeringsvänliga.

Blir det bråkigare kanske det inte längre är säkert att åka till Thailand på semester.

Och med tanke på hur viktig turismen är i Thailand kanske det är läge att dra igång en tredje rörelse, en som tillvaratar turistindustrins intressen i landet. De skulle kunna kalla sig... tatata daaa *trumvirvel*... fritidsskjortorna!

Lördagkväll i timmerkojan.

Ikväll blir det vitt vin, räkor och tända ljus. Med mig själv.

Vem vet, jag kanske unnar mig en herdestund i utdragssoffan också.

Hej, små kamrater....

Tillgång och efterfrågan, va fan...

Jag hör på radion att priserna på hotellrum nu chockshöjs runt om i Europa som en effekt av att så många människor sitter fast i ett moln av aska och inte kommer hem. Heja den fria marknaden, det var fint gjort!

I Amsterdam, t ex, kostar ett hotellrum idag dubbelt så mycket som för en vecka sedan. Det är ju det jag alltid har sagt om den genomsnittlige holländaren; det är djävulen själv, förklädd i konstig mössa och jättestora träskor.

Lars och jag.

Jag vet inte vad ni höll på med igår kväll, men själv var jag på krogen och träffade Lasse Kroner!

Han satte sig bredvid mig, lade handen på min arm och sa
-"Hallå vännen. Gôtt å se dig och tack för senast!"

Vaddå tack för senast, hon känner väl inte Lasse Kroner, kanske ni tänker.

Tänk för att hon gör det, pilutta er...

Ociviliserat folk.

I morgon har jag ett möte med en person kl. 08.30.

Jag anser att människor som sammankallar till möte före halv tio bör brinna i helvetet. Varken mer eller mindre.

Köttfars.

Varför finns järpen? Räcker det inte med pannbiffen & köttbullen?

Usch.

Kärringkommentar 29.

När jag var liten minns jag att både mormor och farmor var totalt fixerade vid kyla. Ständigt bekymrade de sig för att man inte hade tillräckligt mycket kläder på sig.

Det var ett herrans tjat om mössa och vantar och knäppa jackan. Och inte fick man ha strumpbyxor på sig utomhus på vintern, för då kunde strumporna frysa fast på benen. Det var förmodligen en stor lögn för att få mig att sätta på mig långkalsingar, men jag gick i alla fall på det.

Och hela tiden undrade jag vad tjatet skulle tjäna till.
- Jag känner väl när jag fryser och då sätter jag på mig mer kläder!?
Så enkelt var det.

Och så enkelt borde det väl fortfarande vara. Men till min ohyggliga bestörtning märker jag hur jag själv den sista tiden börjat reta upp mig på folk som har för lite kläder på sig.

En tjej var barbent på jobbet idag. Det störde mig. Och ikväll på bussen satt en kille i trasiga Converse och en liten tunn jeansjacka och hostade oavbrutet. Och jag glodde surt på honom och var en microsekund, nej förresten, jag var en nanosekund från att påpeka att han kanske inte skulle hosta så mycket om han hade vett att sätta på sig ytterkläder och ordentliga skor. Sitta där halvnaken och hosta...

Men jag valde att tiga. Märk detta väl, för det är viktig information: Jag sa det inte!!! Jag besinnade mig och höll käften. Och det är det viktiga i det här meddelandet; Jag sa ingenting. Jag är inte helt förlorad ännu.

Flower power.

Man måste älska Trädgårdsmässan.

Var annars kan man få delta i SM i Fågelholk eller vara med när Årets potatis koras? Eller se medelålders tanter bli svettiga av upphetsning av att få köpa en svindyr kaffebricka med solrosor direkt från Lena Linderholm. I egen hög person.

Eller besöka montern Brutala Blommor, där man visar okända köttätande växter. Eller ta ett långt och trevligt snack med farbrorn som har gjort till sin livsuppgift att kartlägga dagfjärilsbeståndet i Södermanlands län.

Här dräller det av passionerade personer med rosiga kinder och extremt snäva intressen. Som t ex medlemmarna i Svenska Chilipepparföreningen. Eller Europeiska Palmsällskapet, som har specialiserat sig på palmer, trädormbunkar, yuca och banan.

För att inte tala om tanterna i Saintpauliasällskapet, som kan tala i timmar om hur man får sina saintpaulior att prunka i fönstersmygen. Och killarna och tjejerna i Sveriges Pomologiska Sällskap, som går igång på äpplen och lätt som en plätt kan skilja en Signe Tillisch från en Cox Pomona om man så väcker dem mitt i natten.

Själv köpte jag luktärtsfrön och Guldkannan Towa, som är en genialisk kombo av vattenkanna och potta.

Och så grämer jag mig lite över att jag missade föredraget Dahlian - passionerad primadonna eller försiktig fröken?

Varsågod och sitt.

Tom i bollen.

Sitter här och hänger på bloggen. Sitter ofta här och glor, men det vill sig inte riktigt. Har inget kul att skriva och har inte haft det på ett litet tag.

Det kanske är årstiden, vad vet jag. Känns inte som att det händer så mycket som kvalar in på bloggen just nu. Det blir mest tjat om tv. Jag sitter mycket framför burken om kvällarna. Och man vill ju inte att det här ska bli nån jävla tv-blogg.

En mig mycket närstående person skrev just ett inlägg på Facebook, där han uppmanade alla som inte uppdaterar sina bloggar regelbundet att ta bort dem från nätet. Han tycker att det är deprimerande att se förfallet och tycker inte att hel- eller halvdöda bloggar ska ligga och skräpa i cyberrymden.

Jag kan ha fel, men kanske syftar han bl a på mig. Men jag tänker sannerligen inte ta bort nån blogg. Även om jag så bara uppdaterar en gång om året, så kommer jag aldrig att radera nåt. Varför skulle jag göra det? Den ligger väl bra där den ligger?

Och för övrigt så är jag snart igång igen. Jag vilar mig i skrivform. Det handlar bara om dagar, så är jag på som fan igen.

Och den mig närstående personen kan smickra sig själva med att han i alla fall fick mig att skriva det här. Även om det inte ens var mig han syftade på...

Påskepilog.

Glad påsk så här i elfte timmen. Lite sent påkommet kanske, men hellre säga det på annandagen än inte alls.