Åh, vilket spektakel Michael Jacksons Memorial Service var. Och samtidigt väldigt fint och privat med familjen så närvarande där på första parkett. Det kändes nästan som om man trängde sig på ibland.
Jag vet inte heller vad jag tycker om att hans söta lilla dotter tilläts ta micken och gråta ut sin sorg. Det blev för mycket, det borde hon nog inte ha tillåtits göra. Å andra sidan var det skönt att se att barnen var med överhuvud taget. Man har ju undrat lite över hur de moderlösa stackarna har haft det bakom sina gallerförsedda fönster och sina munskydd och påsar över huvudet.
Ikväll var väl egentligen första gången man såg barnen Jackson i levande livet utan påse över huvudet. Eller hängandes över ett balkongräcke. Och de såg så fina och normala ut.
Och givetvis grät jag så det skvalade genom nästan hela föreställningen.
Å andra sidan gråter jag väldigt lätt. Bl a när jag tittar på Animal Rescue Police på Animal Planet. Speciellt när det handlar om övergivna och skadade hundar. Det är något med hundars ögon.
Och så var jag otröstlig när jag såg prins Bertils begravning. Men det är en annan historia. Framför allt är det historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det var kanske för att Prins Bertil var den siste medlemmen av kungafamiljen som kunde motivera att vi fortfarande är en monarki. Men hellre republik än att representeras av den begbilhandlarnobless som vimsar omkring idag.
Sen var väl minneshögtiden lite väl...amerikansk, är väl ordet, och fällde jag några tårar så var det för förljugenheten. Men det var husromhelst jäkligt imponerande att fixa ihop ett sådant arrangemang på ett par veckor - och som Virtanen skrev: det är bra att MJ nu bedöms efter sin insats och inte efter hur han kanske har levt.
Håller med helt och hållet. Man värjer sig mot det amerikanska - bara en sån sak som att (guld!)kistan stod framför scenen under hela föreställningen. Rätt bisarrt. Det var som nån skrev på Facebook, man väntade nästan på att kistlocket skulle slängas upp och upp skulle MJ hoppa med handske och allt och köra Thriller - och det skulle visa sig att allt bara var en enda pr-stunt för London-showen.
Men man är ju bara människa.... Kunde inte låta bli att gråta. Och några tal var fina. Och som Strage sa, hade han fått höra bara hälften av alla dess hyllningar medan han levde, så hade han troligen varit kvar bland oss.
Och vad gäller prins Bertil så håller jag förstås också med helt o hållet. Hoppas bara inte att Lukas läser det här, han blir jätteirriterad när man uttalar sig slarvigt om kungahuset....
Skicka en kommentar