torsdag 9 juli 2009

Länge leve(r) valfriheten.

Igår på ICA Maxi i Nacka räknade jag till fyrioåtta (48!!) olika sorters leverpastej - men inte den jag ville ha. Fyrtioåtta sorters leverpastej!!! Men inte den jag var på jakt efter.

Hur är det möjligt att det kan finnas efterfrågan på så många sorter i en och samma butik? Och ändå gick en kund därifrån utan att ha hittat det hon letade efter.

Det är inte klokt, det här. Konsumtionssamhället skenar med oss.

Det var den här lilla rackarn jag vill ha, men inte hade dom den inte...

4 kommentarer:

Lagerström sa...

Lärdom: 48 sorter är för få.

helena sa...

En sorts leverpastej är för mycket. Om det är du, en ovän och en kylväska utan kylklamp med i bilden också, vill säga. Då kan nämligen sagde ovän medelst just leverpastej förgifta dig så att du aldrig mer blir dig lik. Leverpastej är rena arseniken när den vistas för länge i värme. Herregud, man kan ta kål på en engelsk tebjudning med mindre än en knivsudd. Har du inte läst dina sommardeckare ordentligt!

En som gillar limpa sa...

Leve pastejen!!

Ank sa...

Jonas, det var exakt min reflektion. Det är uppenbart att det inte finns någon gräns för hur många sorters leverpastej det måste få finnas.

Och Helena, i de sommardeckare jag har plöjt under åren har jag noterat arsenik, stryknin och botulis. Finns något av dessa livsgfarliga gifter i Viktväktarnas skivbara lågkaloripastej?