Tropisk natt.

Det kommer att vara tropiskt i Stockholm i natt. Enligt SMHI klassas det som tropiskt om det är minst 20 grader varmt under hela natten och det ska det tydligen vara.

Jag har nyss kommit hem från konfirmationsmottagning. Det var trevligt. Fast Fredde fick ingen helårsprenumeration på Kalle Anka, han är nog vid närmare eftertanke lite för gammal för det. Jag tyckte faktiskt han hade blivit större bara på de tre veckor han har varit på läger i skärgården. Han fick i och för sig ingen rakapparat heller. Han fick en bok, kort och gott. Det blev nog bra.

Egentligen hade jag tänkt åka ut till landet ikväll, men jag har ju lyckats peta i mig ett antal glas vitt och kan inte köra bil. Så här sitter jag nu i min lägenhet på Kungsholmen och det är 29 grader varmt utomhus.

Utanför mitt fönster drar glada människor förbi i den balsamiska kvällen. Pride-veckan har just dragit igång och det märks. Stan sjuder och vädret är ljuvligt. Jag hör att de badar nere i Riddarfjärden. Jag vet att det kommer att bli en magisk kväll i Stockholm ikväll, men jag stannar hemma.

Jag sätter på tvn och väljer att ignorerar allt det fantastiska som händer i den tropiska natten. Jag värmer några köttbullar i mikron, häller upp ett glas vin, summerar dagen och glor på en film. Det går att sitta inne och ha tråkigt, fast det är ett jävla hålligång utanför fönstret. Jag gör det frivilliga valet och det känns helt i sin ordning. Tidigt i morgon bitti åker jag ut till mitt pörte i skärgården och kastar mig havet.

Näste man till rakning?

I morgon ska jag gå på konfirmation. Det är Fredde, en glad fjortis som ska ta emot den Heliga Nattvardens Sakrament. Och jag har ingen som helst aning om vad jag ska ge honom i konfapresent. Total idétorka. Servettringar, silvermuggar och manchettknappar kommer troligen att stå som spön i backen på presentbordet och då återstår....... ja, just det - ingenting.

I min frustration går jag in på nätet för att söka inspiration och hittar något som heter presenttips.com. Där har de minsann en liten avdelning för just konfirmander. Förväntansfull klickar jag på fliken, nu ska mina problem lösas. Och gissa vad jag får för tips?

Rakapparat!!!!

Va??? Skulle jag ge en rakapparat till gossen? Gud, vilken märklig stämning det skulle bli. Eller dålig, rent av. Tant Gegga kommer dragandes med en rakapparat till den knoppande konfirmanden.

Tack, men nej tack. Det får bli den där helårsprenumerationen på Kalle Anka istället. Så får det bli.
Amen.

Historiens vingslag under kungliga lindar.

Härom dagen gick jag en guidad tur på Tullgarns slott. Det var jätteintressant. Gör det om ni är i faggorna.

Tullgarn ligger vackert vid havet söder om Södertälje och är omgivet av en engelsk park, där lindarna doftade så jag nästan trillade omkull. Det är ett kungligt slott, men ingen kunglighet har bott här sedan Gustav V och hans frusna tyska fru Victoria hängde här på somrarna runt förra sekelskiftet.

Victorias sydtyska ursprung går fortfarande att ana lite här och där på slottet, bland annat finns det en bierstube i källaren. Man kan också se några av hennes preussiska släktingar hänga på väggarna runt om på slottet. En av dem bär leopardcape och var, enligt vår pigga guide, chef för ett dromedarregemente någonstans i världen. Jag glömde att fråga henne och har förgäves försökt att slå upp vad dromedarregemente kan vara för något, men kul låter det.

Senare tjatade Victoria till sig ett slott på sydligare nejder, eftersom hon tyckte det var så ruttet klimat i Sörmland. Och så byggdes Soliden på Öland, vars förebild var San Michele, Axel Munthes villa på Capri. Eftersom Axel Munthe inte bara var Victorias livmedikus utan också hennes älskare, är det väl en inte allt för vild gissning att Gustaf V var ganska svårt under toffeln.
- Klart att du ska få ett nytt fint hus och det ska se EXAKT ut som din älskares, så att du blir glad igen, mein liebling.

Gustav V var kung i nästan femtio år, överlevde unionsupplösningen, ryska revolutionen, två världskrig och hann nästan se oss kliva in i tv-åldern, innan han trillade av pinn 1950.

Men vi minns honom mest för att han spelade tennis.

Och för att han gillade killar. Och broderade.

Hur som helst, tillbaka till Tullgarn. Enligt guiden har vår nuvarande kung och hans familj förfoganderätt över slottet sedan 1975. Det innebär att de dyker upp någon gång om året för att festa loss. Kungen brukar jaga vildsvin i trakten och efteråt bjuder han grabbarna på brakmiddag på slottet. Säkert förekommer det strippor, vad vet jag...

Och så berättade guiden stolt att prins Carl Philip minsann firade sin 25-årsdag här och det var fullt av ungdomar i den stora festsalen och disco i källaren. Och jag såg för mitt inre öga en massa larviga stekare som snubblade runt i de vackra salarna utan att ha en aning om någonting. Det åktes visst på silverbrickor utför trapporna också, jo jag tackar.

- I princip kan de kungliga dyka upp här när som helst och skulle det hända, ja då måste vi alla lämna slottet med en gång, sa guiden och skrattade glatt.

Skulle det ha hänt när jag var där, hade jag tammefan blivit republikan. Eller åtminstone krävt entréavgiften tillbaka.

Jag har blivit bättre på att vara lite smutsig...

men jag är fortfarande inte helt bekväm med att vara alltför långt ifrån rinnande sötvatten. Detta är ett tydligt tecken på att jag ännu inte riktigt har hittat mitt sommarjag. Och nu är det banne mig bråttom, snart är det höst.

Men imorgon tar jag ett nytt nappatag med det primitiva livet. Det tornar upp sig ett högtryck vid horisonten och då ska fan vara i stan.

Men först ett långt hett bad, tvättstugan, ett meningslöst blogginlägg och lite tv-titt. Summer in the city.

Skydda familj och egendom.

Ni har väl läst om alla ljusskygga balter som kommer farande över vattnet så här års, för att göra inbrott i våra sommarstugor och sno våra Ambassadeur-rullar, utombordare och syltburkar?

Stoppa tjuven. Mota Olle i grind. Beat the balt. Skydda dig och ditt hem. Det här är en produkt du garanterat inte klarar dig utan.

Tyst, jag minns 3

Alla dessa vackra ställen.

Det finns alldeles för många fantastiska platser. Och sommaren är allt för kort. Det skapar en väldig stress. Som när jag en aning motvilligt lämnar mitt pörte i skärgården när prästkragarna står och nickar i dikesrenen, smultronen mognar och havsörnen slår i skyn sin drill. Varför åka nån annanstans, det kan väl inte bli mycket bättre?

Och så tar jag båten till Fårö och stannar några dagar och då tycker jag att Fårö är alldeles underbart och sååå vackert och det är givetvis där man borde vara på sin lediga tid. När jag sedan sitter en kväll och bläddrar i en bok om Provence, får jag plötsligt upp fantastiska minnen och dofter från lavendeldistriktet runt den lilla staden Riez och då tänker jag att det är himla dumt att man inte är i södra Frankrike.

Eller så kommer det ett telefonsamtal från någon som nyss kommit hem från grekiska arkipelagen och vips undrar jag varför har jag inte åkt till underbara Grekland i sommar? Det är ju den ljuvligaste platsen av dem alla, med sina dofter av timjan och hav. För att inte tala om människorna. Och det knallblå Medelhavet.

Och sen är det nåt som får mig att tänka på Skåne, som jag verkligen älskar - och saknar så mycket när jag inte är där. Bjärehalvön, Kullaberg. Rosorna, naturen, det salta havet, ta morgondopp före frukost, gå till bageriet och köpa källarfranska. Det är ju egentligen där man borde tillbringa sin lediga tid. Eller...?

En gång satt jag och trivdes i ett vackert hus på Gotland, när jag plötsligt hörde Vals på Mysingen med Evert Taube på radion. Och pang, så sög det till i magen; varför var jag inte i Stockholms skärgård?

Och tänk på alla platser som jag fortfarande inte har sett, som säkert är helt fantastiska. Jag har ju t ex inte varit i Thailand ännu. Det VET jag ju att jag kommer att älska. Vilken stress det är, att veta att det finns så många osedda, ljuvliga platser där ute, där jag med stor sannolikhet skulle kunna tänka mig att tillbringa min lediga tid, men som jag ännu inte upptäckt. (Hur blev den meningen?)

Så många platser, så lite sommar.

Vart hän?

+

Snutlogik.

Syftningsfelet i slutet av mitt förra inlägg, är fullt medvetet och inspirerat av följande historia ur levande livet:

En man sitter och väntar på sin tur på Polisens passenhet. Väntan är lång och tråkig (d v s långtråkig). Han har lagt upp sina fötter på ett bord framför sig. En polis går förbi.
Polisen: Vet du inte att det bara är chefer som har fötterna på bordet?
Mannen: Men jag är chef.
Polisen: Bra, uppför dig inte som en sån då.

Hur svårt kan det vara?

Nu får jag fan i mig sluta larva mig. Nu får jag kamma till mig och bestämma mig för att det är sommar och semester. Nu får jag sluta att hänga i stan i tid och otid, bara för att det är lite surt väder eller för att jag inte klarar mig utan badkaret och nätuppkopplingen. Eller för att jag ska "ringa några samtal". Vad är det?

Nu är det jag som målar klart på landet, så att jag kan börja bo där. Och sedan ringer jag till Destination Gotland och beställer den där båtbiljetten så att jag kan åka till Fårö och har trevligt i några dar. Och sen åker jag tillbaka till landet. Och stannar där några dar. Och har trevligt. Och njuter av sommaren.

Nu är det jag som släpper ut håret, avbeställer tidningen, slutar att duscha i tid och otid, går ut i naturen och ser till att bli lite mygg- och fästingangripen, blandar mig en riktigt fet gin & tonic, lägger årets första beuf i marinad och mig själv i hängmattan och säger till mig själv:
- "Nu, jävlar i min lilla låda, är det sommar. Börja bete dig som en sån."

Åh, vilken gullig mops.

Lite hövlighet, tack.

Visst är det fantastiskt att läsa om hur den colombianska armén lurade skiten ur Farc-gerillan i veckan. Mycket lyckat. Eller om de nu köpte ut gisslan för en förmögenhet, som är det senaste ryktet. Hoppas inte. Inte alls lika lyckat.

Men det är väldigt vad alla verkar vara hej och tjenare med den fritagna fransk-colombianskan. Bettan hit och Bettan dit. Hon kanske inte vill vara Bettan med hela världen. Elisabeth Court heter hon.

Odd toy.

Den här fina WTC-leksaken kommer med lördagsgodiset. Och finns i flera glada färger. Kanonbra grej. Happy 4:th of July.

I-landsproblematik