Och så tar jag båten till Fårö och stannar några dagar och då tycker jag att Fårö är alldeles underbart och sååå vackert och det är givetvis där man borde vara på sin lediga tid. När jag sedan sitter en kväll och bläddrar i en bok om Provence, får jag plötsligt upp fantastiska minnen och dofter från lavendeldistriktet runt den lilla staden Riez och då tänker jag att det är himla dumt att man inte är i södra Frankrike.
Eller så kommer det ett telefonsamtal från någon som nyss kommit hem från grekiska arkipelagen och vips undrar jag varför har jag inte åkt till underbara Grekland i sommar? Det är ju den ljuvligaste platsen av dem alla, med sina dofter av timjan och hav. För att inte tala om människorna. Och det knallblå Medelhavet.
Och sen är det nåt som får mig att tänka på Skåne, som jag verkligen älskar - och saknar så mycket när jag inte är där. Bjärehalvön, Kullaberg. Rosorna, naturen, det salta havet, ta morgondopp före frukost, gå till bageriet och köpa källarfranska. Det är ju egentligen där man borde tillbringa sin lediga tid. Eller...?
En gång satt jag och trivdes i ett vackert hus på Gotland, när jag plötsligt hörde Vals på Mysingen med Evert Taube på radion. Och pang, så sög det till i magen; varför var jag inte i Stockholms skärgård?
Och tänk på alla platser som jag fortfarande inte har sett, som säkert är helt fantastiska. Jag har ju t ex inte varit i Thailand ännu. Det VET jag ju att jag kommer att älska. Vilken stress det är, att veta att det finns så många osedda, ljuvliga platser där ute, där jag med stor sannolikhet skulle kunna tänka mig att tillbringa min lediga tid, men som jag ännu inte upptäckt. (Hur blev den meningen?)
Så många platser, så lite sommar.
1 kommentar:
Åhhh
Precis just så.
Kata
Skicka en kommentar