Nattlig förvirring.

Jag vaknade vid tretiden i natt och gick upp och åt. Det har jag aldrig gjort förr, men jag var verkligen hungrig.

I kylen hittade jag lite kalla nudlar sedan middagen. Sedan drog jag igång datorn och satte mig vid den och åt. Kalla nudlar. Medan jag kollade Facebook.

Och när jag satt där tänkte jag att det här skulle kunna vara en scen ur en amerikansk film. Meg Ryan kan inte sova för huvudet är fullt av malande tankar. Dels om ett pågående mordfall i rätten, hon är nämligen åklagare. Men även kärleksproblem snurrar i hennes rufsiga lilla huvud, eftersom hon har en hemlig relation med försvarsadvokaten som är hennes motståndare i det pågående målet.

Därför ligger hon vaken och skruvar sig tills hon lämnar sängen och går ut i köket i sin randiga herrpyjamas i flanell.  Hon står där en lång stund i det mörka köket med kylskåpsdörren öppen och det kalla ljuset från kylskåpslampan lyser upp hennes vackra, trötta ansikte. Och längst in i kylen hittar hon till slut en halvfull kartong med gårdagens thai-nudlar.

Och hon tar med sig kartongen till sitt skrivbord, där hon startar datorn. Hon drar upp det ena benet under sig och börjar läsa sina mejl, alltmedan hon äter de kalla nudlarna. Och det är då hon plötsligt fryser till is med gaffeln halvvägs till munnen, när hon ser att hon har fått ett mejl från ........

Tänk va, precis som en amerikansk thriller!

Och där ungefär hade jag ätit upp mina nudlar, stängde av datorn och gick ut i köket och slängde  kartongen i soppåsen. Och sedan vacklade jag tillbaka till sängen.

Och medan jag låg där kände jag mig plötsligt besvärad över att jag hade ätit nudlar och sedan gått och lagt mig utan att borsta tänderna. Och då tänkte jag att det här påminner om någon gammal reklamfilm för något tuggummi. "Varje gång du ätit påbörjas en syraattack på dina tänder" ljöd en speakerröst i mitt huvud.

Tänk va, precis som i reklamen!

Men se, det här var ingen scen ur en amerikansk thriller. Inte heller var det någon jävla reklamfilm. Det här var verkligheten och den handlade om en trött, medelålders, halvfet kvinna, som har sömnrubbningar och går upp mitt i natten och trycker i sig rester.

Det får aldrig hända igen.

Good morning your honor, may I approach the bench?