Idag ska jag delta i en stor workshop på jobbet om vilka utmaningar företaget står inför.
Det är obligatorisk närvaroplikt. Jag är med andra ord tvångskommenderad in i detta.
Det verkar som om det är tänkt att man ska sitta i mer eller mindre små grupper och diskutera olika ämnen. Om vad man drivs av som tv-arbetare, hur medialandskapet ser ut och en herrans massa annat.
Och jag känner ett kompakt motstånd mot att gå. Nästan så att jag vill smita, ringa mig sjuk, vad som helst. För att slippa.
Jag hatar grupparbeten. Det kommer att bli ett våldsamt tyckande till höger och vänster. Mer eller mindre lösryckta och framtvingade åsikter. Ett malande och ett ältande. Och inte ett skit kommer vi att komma fram till. Eller om vi mot förmodan skulle göra det, så kommer ändå ingen hänsyn att tas till detta.
Så känns det nu. Imorgon kanske jag kommer att känna mig upplyst och entusiastisk. Men just nu känner jag bara att jag vill bli lämnad ifred så att jag kan fortsätta med mitt arbete.
Jag kanske borde försöka analysera varför jag känner sån motvilja mot att älta i grupp. Men det gör jag nån annan dag.
Det är obligatorisk närvaroplikt. Jag är med andra ord tvångskommenderad in i detta.
Det verkar som om det är tänkt att man ska sitta i mer eller mindre små grupper och diskutera olika ämnen. Om vad man drivs av som tv-arbetare, hur medialandskapet ser ut och en herrans massa annat.
Och jag känner ett kompakt motstånd mot att gå. Nästan så att jag vill smita, ringa mig sjuk, vad som helst. För att slippa.
Jag hatar grupparbeten. Det kommer att bli ett våldsamt tyckande till höger och vänster. Mer eller mindre lösryckta och framtvingade åsikter. Ett malande och ett ältande. Och inte ett skit kommer vi att komma fram till. Eller om vi mot förmodan skulle göra det, så kommer ändå ingen hänsyn att tas till detta.
Så känns det nu. Imorgon kanske jag kommer att känna mig upplyst och entusiastisk. Men just nu känner jag bara att jag vill bli lämnad ifred så att jag kan fortsätta med mitt arbete.
Jag kanske borde försöka analysera varför jag känner sån motvilja mot att älta i grupp. Men det gör jag nån annan dag.
Teamwork.
2 kommentarer:
Jag har aldrig varit på ett seminarium utan att förlora mig i tankar efter nån minut, aldrig sett grupparbeten återspeglas i praktiken, bara varit på högst 5-6 arbetsmöten i hela mitt liv som jag kunnat redogöra för innehållet i dagen efter. Möten är ett jävla piss överhuvudtaget men det är också basföda i den meny mellanchefer livnär sig på.
Seminariet blev allt jag befarade och lite till. Den optimala meningslösheten i små grupper. Många samtal som påbörjades och kanske kunde ha blivit fruktsamma, men som avbröts för att vi måste hålla schemat. Inlagd tid för "egna reflektioner", där alla satt tysta och tänkte på annat.
Imorgon kommer jag att ha glömt bort alltihop.
Skicka en kommentar