I lördags var jag på en fest där man fick röka inne! Känn på den, det är inte varje dag. Och när jag kom hem luktade hår och kläder så där härligt inpyrt som det gjorde på den gamla goda tiden.
Så himla trevligt det var. Så välbekant och kärt.
Jag är visserligen bara en enkel då och då-rökare som aldrig skulle drömma om att bli tvångsutvisad till kylan på balkonger eller förstubroar, men när man får puffa inomhus är det klart att jag gärna tar mig en liten puff eller två...
Alla feströkarna samlades i köket och stod i små grupper och babblade, skrattade och rökte. Precis som på den gamla goda tiden.
Och vad pratade vi om då? Jo, om att vi fick röka inomhus. Det var det enda vi kunde tala om. Det faktum att rökning var tillåten på den här hippan var så svindlande häpnadsväckande att vi inte kunde prata om nåt annat.
Så långt har det gått.
Så himla trevligt det var. Så välbekant och kärt.
Jag är visserligen bara en enkel då och då-rökare som aldrig skulle drömma om att bli tvångsutvisad till kylan på balkonger eller förstubroar, men när man får puffa inomhus är det klart att jag gärna tar mig en liten puff eller två...
Alla feströkarna samlades i köket och stod i små grupper och babblade, skrattade och rökte. Precis som på den gamla goda tiden.
Och vad pratade vi om då? Jo, om att vi fick röka inomhus. Det var det enda vi kunde tala om. Det faktum att rökning var tillåten på den här hippan var så svindlande häpnadsväckande att vi inte kunde prata om nåt annat.
Så långt har det gått.
"Jag röker ju inte längre, men...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar