lördag 13 november 2010

Inte helt med på galoppen.

Följande inbjudan landade i min mejlkorg idag:

"Välkommen - till en fördjupande kväll i Värme och Gemenskap, där fokus ligger på att höja Din Personliga Frekvens till Samklang med den Globala Transformationsprocessen just nu - genom guidad Meditation och - Riktad Tanke/Bön"

Denna välvilliga uppmaning kommer från en person som jag både gillar, respekterar och känner väl, men låt oss bara kortfattat sammanfatta det så här:

Här är hon och jag inte riktigt ute på samma resa.Tvärtom, sånt här får mig att känna mig extremt osäker och tafflig.

Och jag ser framför mig att jag mot alla odds faktiskt tackar ja till att vara med i detta rensande kvällsseminarium och inte alls kan hantera det, utan som en ren försvarsmekanism börjar överslagsskratta alldeles för högt och förstör för alla andra.

Nej, så kan vi inte ha det. Jag måste nog tyvärr tacka nej här gången också.

Tittut...

7 kommentarer:

Jockeyboy sa...

Sånt här gör mig lite osäker också - men inte på grund av innehållet i budskapet, utan på grund av de männsikor som brukar lockas av det.
Jag tror faktiskt att man kan lära sig en hel del nyttigt om sig själv och sitt förhållningssätt till världen genom att prova olika idéer av den här typen. Egentligen tror jag att det kan gälla vilka flummiga läror som helst - närmar man sig öppet men med viss skeptisism bevarad, är det ofta berikande.
Problemet är som sagt, och som vanligt, människorna.
Tyvärr vet man ju erfarenhetsmässigt att de flesta som lockas av sånt här är såna som främst drivs av en önskan att höra till och en önskan att tro på något helhjärtat. Och i en sån miljö kan man ju inte vistas nån längre tid.
Men jag tycker faktiskt att man ska leta efter sånt som kan lära en mer om sig själv. Att avfärda saker lite rutinmässigt, vet jag av egen erfarenhet, slår bara tillbaka.

Ank sa...

I princip håller jag med dig. Men jag vet också att jag nästan alltid först och främst ser humorn och det absurda i livets alla små krumpsprång och detta skulle göra mig fullkomligt hopplös i sammanhanget.

Och så människorna, som du skriver. Företrädesvis välbärgade fyrtio- och femtioplussar-kvinnor från Stockholms innerstad med för mycket tid att tänka på att allt inte riktigt blev som dom hoppats efter sista skilsmässan.

Anonym sa...

Håller med båda ovanstående talare, men mest blir jag skeptisk till texten, jag menar, va fan betyder: "höja Din Personliga Frekvens till Samklang med den Globala Transformationsprocessen just nu - genom guidad Meditation och - Riktad Tanke/Bön"

Undrar Falken

Ank sa...

Ja, det är det som är frågan, Tottan, Vad fan är det jag är inbjuden till egentligen??

Jockeyboy sa...

Som du skriver Annika: det är lätt att garva bort det hela, göra några dragningar eftersom verkligheten nästan alltid är värre än ens värsta fördomar. Dock tycker jag allt mindre om den här sidan hos mig själv eftersom jag vet att den är begränsande. Man får skratta och ha kul, visserligen, men oftast är det då på bekostnad av dom som verkligen vill nåt mer.

Anonym sa...

nääää, jockeboy, jag vet vad du vill säga, och säger. men, och men och jätteMEN, varför i grupp och varför inbjudan och varför SEKTigt?
det handlar inte bara om att vara rädd för och möta sig själv o allt det där. det är så jävla tröttsamt att det måste bli konferansigt.
jag tror faktiskt att de flesta av oss på olika sätt vill utvecklas och må bra och kunna andas o så...
nä, nu ska jag gå en härlig kvällspromenad i LUGN O RO...
puss på dig ank
"åsen"

Ank sa...

Åsen och Jockeyboy!

Jag skulle just kommentera Jockeyboys inlägg när Lena på Åsen tog orden ur munnen på mig. Precis så känner jag.

Till på köpet känner jag Jockeyboy väl och vet att han inte skulle uthärda en sekund på Ängsbacka eller något annat lyxkollo för vilsna new agare där man får lära sig anussolning, aura-läsning, kristallhealing och de-armorering av en pretentiös hittepå-shaman till det fascila priset av 15.000 spänn för fem dagar.

Nu tar jag med mig mina tankar och min saknad efter pappa på fars dag och ger mig ut på en liten kvällspromis för mig själv. Det räcker så bra.

Puss och kram