måndag 23 januari 2012

Hick.

En kul grej hände i söndags kväll. Jag var på väg hem och kände att jag var för trött och hungrig för att laga middag. Istället svängde jag förbi mitt kvartershak för att beställa något att ta med mig hem. Dagens middagstips var entrecote och ett glas vin till ett anständigt pris. Topp, tänkte jag, entrecote får det bli. Men utan vinet då, eftersom jag skulle ta med mig maten hem.

"Men varför dricker du inte ditt glas vin medan du väntar", föreslog servitören. "Maten kommer att kosta lika mycket, vare sig du tar vin eller inte."

Så där satt jag alltså i allsköns ro med ett glas rött och kvällstidningen och väntade på att entrecoten skulle bli klar, när dörren öppnades och fem stadiga polismän klev in.

De hade tydligen ringt och beställt mat, men den var inte riktigt klar. Därför slog de sig ner bredvid mig och vi log och nickade lite mot varandra. Och jag sippade på mitt vin och läste min tidning.

Och precis utanför stod min bil parkerad lite på sniskan. Och där satt jag och drack vin. Med fem polismän.

Jag hade i ärlighetens namn inte ägnat en tanke åt det här med bilen när jag tog in vinet. Jag bor ju precis intill. Men det är klart att det blev en helt annan femma när ordningsmakten kom och satte sig i mitt knä. Jag bläddrade nervöst i tidningen och lyssnade på polisernas prat och knastrandet från deras walkie-talkies.

Och sen föll det sig givetvis inte bättre än att vår mat blev färdig exakt samtidigt, så att de fem poliserna och jag lämnade krogen tillsammans med våra kassar.

De gick mot sin piketbuss som stod parkerad precis bakom min bil. Och som den mest självklara sak i världen promenerade jag rakt förbi min egen bil, som om den inte fanns. Med målmedvetna steg vandrade jag gatan ner, polisbilen passerade mig och en av poliserna vinkade till mig. Jag vinkade glatt tillbaka och sedan, när polisbilen hade försvunnit runt hörnet, vände jag tillbaka, satte mig i min bil och körde hem.

Jag, en skamlös ögontjänare. Bakom en ratt. Med vin i kroppen. Och hjärtat i halsgropen.

Och hur var det här då, lilla fröken?

1 kommentar:

Anonym sa...

Å vi är så glada att du är tebax. Vi skrattar och fnissar, ganska så högt ibland också.

Skriv skriv, med eller utan rött vin!