Har lämnat Lycklig i Båstad och styrt Chevan norrut igen. Med glatt sinne, skoskav och lockigt hår. Som jag får av ett ihärdigt regnande. Lockigt hår, alltså. Det var roligt att jobba på krog. Det gör jag gärna om.
På vägen hem tog jag en liten omväg över Bottnaryd utanför Jönköping, där säteriet Gunillaberg ligger. Här har den danske blomsterkonstnären Tage Andersen byggt upp något alldeles remarkabelt. Varför han valt att slå sig ner i det mörkaste Småland kan man sannerligen undra, men vi svenskar ska vara glada.
Gunillaberg är en otroligt vacker gård, byggd i slutet på 1600-talet och där blandar gubben Andersen moderna konstverk och blomsterinstallationer, både inomhus och utomhus i en vildvuxen park där, hängbuksvin, getter och kor går och spatserar tillsammans med oss betalande gäster.
Höjdpunkten var liljedalen, en plats som tog andan ur mig. En äng med högt gräs och hundratals, tusentals blommande, doftande liljor i alla storlekar. Där i det vildvuxna höga gräset blandade sig liljorna med klotklippta små buxbombuskar och nyss utblommande pioner. Och tusentals fjärilar och humlor. Ni kan ju tänka er doften.
Jag blev gråtfärdig på ett lite märkligt vis av att gå där och supa in allt det vackra. Efter denna naturupplevelse, kände jag mig styrkt att fortsätta min resa norrut.
Och här är jag nu. I mitt söta lilla pörte i skärgården. Där min blåa hortensia har överlevt och mår prima och blommar som om det inte fanns någon morgondag. Och luktärterna likaså.
Trots att det knappt regnar alls.
På vägen hem tog jag en liten omväg över Bottnaryd utanför Jönköping, där säteriet Gunillaberg ligger. Här har den danske blomsterkonstnären Tage Andersen byggt upp något alldeles remarkabelt. Varför han valt att slå sig ner i det mörkaste Småland kan man sannerligen undra, men vi svenskar ska vara glada.
Gunillaberg är en otroligt vacker gård, byggd i slutet på 1600-talet och där blandar gubben Andersen moderna konstverk och blomsterinstallationer, både inomhus och utomhus i en vildvuxen park där, hängbuksvin, getter och kor går och spatserar tillsammans med oss betalande gäster.
Höjdpunkten var liljedalen, en plats som tog andan ur mig. En äng med högt gräs och hundratals, tusentals blommande, doftande liljor i alla storlekar. Där i det vildvuxna höga gräset blandade sig liljorna med klotklippta små buxbombuskar och nyss utblommande pioner. Och tusentals fjärilar och humlor. Ni kan ju tänka er doften.
Jag blev gråtfärdig på ett lite märkligt vis av att gå där och supa in allt det vackra. Efter denna naturupplevelse, kände jag mig styrkt att fortsätta min resa norrut.
Och här är jag nu. I mitt söta lilla pörte i skärgården. Där min blåa hortensia har överlevt och mår prima och blommar som om det inte fanns någon morgondag. Och luktärterna likaså.
Trots att det knappt regnar alls.
Skägg-Tage med en av tusen liljor
2 kommentarer:
Oj, det hade jag också velat se och uppleva. Undrar vad som blommar i hans trädgård om några veckor när jag styr kosan norrut. Kram Lolo
Ta en sväng förbi och titta vetja. Liljorna kanske fortfarande blommar då. Det var faktiskt alldeles fantastiskt.
Skicka en kommentar