Nattlig förvirring.

Jag vaknade vid tretiden i natt och gick upp och åt. Det har jag aldrig gjort förr, men jag var verkligen hungrig.

I kylen hittade jag lite kalla nudlar sedan middagen. Sedan drog jag igång datorn och satte mig vid den och åt. Kalla nudlar. Medan jag kollade Facebook.

Och när jag satt där tänkte jag att det här skulle kunna vara en scen ur en amerikansk film. Meg Ryan kan inte sova för huvudet är fullt av malande tankar. Dels om ett pågående mordfall i rätten, hon är nämligen åklagare. Men även kärleksproblem snurrar i hennes rufsiga lilla huvud, eftersom hon har en hemlig relation med försvarsadvokaten som är hennes motståndare i det pågående målet.

Därför ligger hon vaken och skruvar sig tills hon lämnar sängen och går ut i köket i sin randiga herrpyjamas i flanell.  Hon står där en lång stund i det mörka köket med kylskåpsdörren öppen och det kalla ljuset från kylskåpslampan lyser upp hennes vackra, trötta ansikte. Och längst in i kylen hittar hon till slut en halvfull kartong med gårdagens thai-nudlar.

Och hon tar med sig kartongen till sitt skrivbord, där hon startar datorn. Hon drar upp det ena benet under sig och börjar läsa sina mejl, alltmedan hon äter de kalla nudlarna. Och det är då hon plötsligt fryser till is med gaffeln halvvägs till munnen, när hon ser att hon har fått ett mejl från ........

Tänk va, precis som en amerikansk thriller!

Och där ungefär hade jag ätit upp mina nudlar, stängde av datorn och gick ut i köket och slängde  kartongen i soppåsen. Och sedan vacklade jag tillbaka till sängen.

Och medan jag låg där kände jag mig plötsligt besvärad över att jag hade ätit nudlar och sedan gått och lagt mig utan att borsta tänderna. Och då tänkte jag att det här påminner om någon gammal reklamfilm för något tuggummi. "Varje gång du ätit påbörjas en syraattack på dina tänder" ljöd en speakerröst i mitt huvud.

Tänk va, precis som i reklamen!

Men se, det här var ingen scen ur en amerikansk thriller. Inte heller var det någon jävla reklamfilm. Det här var verkligheten och den handlade om en trött, medelålders, halvfet kvinna, som har sömnrubbningar och går upp mitt i natten och trycker i sig rester.

Det får aldrig hända igen.

Good morning your honor, may I approach the bench?

Kejsarens nya kläder

Idag såg jag en bild på en flaska Beaujolais Noveau i tidningen och plötsligt strömmade minnena mot mig.

Det var väldigt länge sedan jag lade nån tankeverksamhet överhuvud taget på den grejen, men på det glada sena åttiotalet, slinkandes över på det tidiga nittiotalet, var minsann Beaujolais Noveau the shit!!! På riktigt.

Jag jobbade på reklambyrå på den tiden och herregud vilken snackis det var i november, när den skulle komma, den första skörden!! Och när dagen för släppet kom, rusade vi ut på krogen på lunchen för att dricka det första glaset till ett fullkomligt skamlöst högt pris.

Och alla luktade, sniffade och snurrade glasfötter och hade synpunkter på kvaliteten jämfört med året innan. Det var så märkvärdigt som något kan vara. Och så tog man in ännu fler flaskor och så blev man så full att man glömde att gå tillbaka till jobbet. Och chefen tyckte det var helt ok. För det var ju ändå premiär!!!

Men sanningen då, precis som nu, är ju att Beaujolais Noveau är ett på gränsen till odrickbart bläckblått blaskigt rödtjut som ger en blå tänder och en baksmällan från helvetet.

Men jag ska nog fan gå ut och köpa en flaska, ba´fatt........

Båschållä Nåvå

 

Kärlek på gravens rand.

Det ramlar in reklam till mig på nätet. Det är datingbolaget match.com som vill kartlägga singlarna i mitt område åt mig. Vad som menas med mitt område är lite oklart. Kanske min bransch, kanske Kungsholmen, vad vet jag...

Hur som helst, de vill att jag ska berätta vilken ålderkategori av singlar jag är intresserad av och det ska jag göra genom att kryssa i olika små rutor. Alternativen är:
¤ 20-29 år
¤ 30-39 år
¤ 40-49 år
¤ 50+

På nåt konstigt vis upphör alltså den förfinade sökmotorn att fungera efter 50. Allt mök över femtio buntas ihop  i en enda möglig gammelmanshög. Det innebär att om jag, mot förmodan, skulle ge mig ut och kolla efter en kille i min ålder, skulle jag få träff på allt från 50 år och upp till tandlös snusgubbe i hundraårsåldern.

Sugen man blir.

Vill du ha lite kul, gullet?

Vilse i pannkakan.

 

Igår skulle Lolo och jag gå på Matmässan i Älvsjö. Men vi gick fel. Istället hamnade vi på Hälsomässan.

Häpet vandrade vi runt bland stånden och tittade på massagebord, aloe vera-produkter, ayurveda-kurser och testa om du är vata, pitta eller kapha. Det var bubbelpooler och hantlar. Det var ljust och fräsch, alla människor i montrarna bar vita långbyxor och vita t-shirts och det vilade en lätt doft av liniment över anrättningen.

- Var är maten och spriten, frågade jag Lollo.
-Ingen aning, svarade hon. Det verkar som om vi har kommit fel.

Under några svindlande sekunder trodde vi att vi kanske hade åkt till helt fel del av stan, men det visade sig att Matmässan låg i B-hallen och vi hade av misstag alltså halkat in i A-hallen, där god kondition och fräschööööör rådde.

Tjejen i kassan var vänlig nog att ge oss pengarna tillbaka och så ramlade vi över till den rätta hallen. Och därinne var det inte ljust och fräscht, utan mörkt och murrigt. Där doftade det inte liniment utan parmesanost, stekos och gamla rödvinsslattar. Där var besökarna inte rosiga efter träningspass utan mer rödmosiga efter för många zippar vin. Och Plura med sin isterbuk stod och rörde i nån pytt och Steffo Törnqvist pratade konjak.

Och vi kände att vi hade kommit hem.

 

Är det liniment?

 

PS! Är du nöjd nu, Tottan? DS!